Hade för ett par dagar sen en uppgift i min kurs på universitetet att skriva en gemensam ingress för fyra artiklar som alla behandlade debatten angående homoäktenskap. Svår fråga! Mycket svår fråga!
Jag är medveten om att majoriteten -som jag för visso också tillhör just i detta fallet- anser att äktenskap mellan samkönade är en självklarhet. Att det är diskriminerande av kyrkan att vägra homoäktenskap. Ja, jag håller med. Det är diskriminerande. Men, det finns en viktig punkt i frågan som jag också vill betona. Jag kan tycka att det till viss del även är diskriminerande mot svenska kyrkan. Man vill ju genom att tillåta homoäktenskap gå emot allt vad de faktiskt tror på. Trots att jag som sagt är för lagändringen, ser jag ändå och kan förstå frustrationen från kyrkans sida. Jag menar, om någon ville lagstifta bort det just du faktiskt tror på. Visst skulle du också känna dig diskriminerad? Att landets majoritet tror på äktenskap som något man ingår av kärlek oavsett kön är ett sätt att se på det hela. Att minoriteten tror på att det är ett förbund mellan en man och en kvinna är ytterligare ett sätt att se på det. Vilket ställningstagande man själv sedan väljer är upp till var och en. Men, trots att vi är ett demokratiskt land där majoritetens vilja skall råda, ska man ändå inte tänka lite på den svaga länken också?
Vad vill jag egentligen säga? Jo, trots att majoriteten skall -och kommer att- segra. I varje fall i ett demokratiskt stadsskick. Glöm inte bort den svaga parten. För visst har man rätt till just SIN åsikt, även om den inte alltid följer normen för vad som är rätt och fel?
Jag är medveten om att majoriteten -som jag för visso också tillhör just i detta fallet- anser att äktenskap mellan samkönade är en självklarhet. Att det är diskriminerande av kyrkan att vägra homoäktenskap. Ja, jag håller med. Det är diskriminerande. Men, det finns en viktig punkt i frågan som jag också vill betona. Jag kan tycka att det till viss del även är diskriminerande mot svenska kyrkan. Man vill ju genom att tillåta homoäktenskap gå emot allt vad de faktiskt tror på. Trots att jag som sagt är för lagändringen, ser jag ändå och kan förstå frustrationen från kyrkans sida. Jag menar, om någon ville lagstifta bort det just du faktiskt tror på. Visst skulle du också känna dig diskriminerad? Att landets majoritet tror på äktenskap som något man ingår av kärlek oavsett kön är ett sätt att se på det hela. Att minoriteten tror på att det är ett förbund mellan en man och en kvinna är ytterligare ett sätt att se på det. Vilket ställningstagande man själv sedan väljer är upp till var och en. Men, trots att vi är ett demokratiskt land där majoritetens vilja skall råda, ska man ändå inte tänka lite på den svaga länken också?
Vad vill jag egentligen säga? Jo, trots att majoriteten skall -och kommer att- segra. I varje fall i ett demokratiskt stadsskick. Glöm inte bort den svaga parten. För visst har man rätt till just SIN åsikt, även om den inte alltid följer normen för vad som är rätt och fel?
1 kommentar:
Du har verkligen tänkt kring dethär! Jag tror inte att många har reflekterat över denhär sidan av homoäktenskapsfrågan. Människor är så snabba med att inta den politiskt korrekta hållningen, och helt glömma bort att tänka själva.
I det här fallet tycker jag snarast att man svartmålar kyrkan som en organisation som avskyr och diskriminerar en folkgrupp, när det från deras sida handlar om regler som står över allt världsligt, och som de ju inte själva kan något åt. Det är knappast en lätt fråga för dem heller.
Skicka en kommentar