Sociala medier, ett hot mot "gammelmedia"? Ja, det tycks många tro. Jag är inte en av dem. Detta nya påfund, som för visso inbjuder till både dialog och interaktivitet, anser jag inte har så stark påverkan som många faktiskt vill tro. Då man tänker sig de sociala medierna som ett propagandaverktyg, kan det vara ett fall för den icke källkritiske. Men, jag ser inte hur varken bloggar, Twitter eller Facebook kan sätta käppar i hjulen för gamla, hederliga massmedia.
Begreppet journalistik är ett begrepp som många hävdar breddas. Att yrkesrollen journalist är genomgår en stor förändring. Ja, kanske. Men, det beror på vad man definierar som journalistik. Det är där vi kan få en frontalkrock av olika viljor och åsikter. Jag personligen är tveksam till om man i dagsläget verkligen kan kalla en bloggares arbete för ett journalistiskt verk. Visst, det är tankar och ord i skriftlig form. Men är verkligen alltid det skriva ordet journalistik? Vad hände med reglerna om att journalistikens skyldighet är att berätta sanningen? Att journalisterna ska vara en maktfunktion som granskar övrig makt, och ha lojaliteten och hjärtat hos medborgarna? Vad hände med tanken om att vara oberoende och kritisk? Dessa element anser jag fortfarande vara de viktigaste stöttepelarna som en text måste uppfylla för att få kallas journalistisk. Denna definition kommer säkerligen förändras många gånger, men i dagsläget är den definitionen fortfarande gällande, och bör användas där efter.
Det finns en viktig punkt att hålla kvar i minnet. Nyhetsjournalistiken har fortfarande precis lika stor publik som tidigare. Det är inte bloggar och andra sociala medier som de slåss mot. De slåss mot den minskande pappersupplagan. Detta beror inte ett dugg på att vi hellre konsumerar bloggtexter, det handlar om tidningars emigration från postfacket till internet. Denna emigration blir ett hot eftersom färre och färre vill betala för journalistiken, i betydligt större utsträckning än att privata bloggaktörer konkurrerar om publiken. Under ett journalistseminarium vid Karlstads universitet minns jag vad Ulrika Knutsson kallade fenomenet att fler och fler vill ha billigare journalistik. Hon sa att "journalistiken längtar efter sitt Ryan air". Visst ligger det mycket i det. Varför betala för något som man kan hitta billigare eller rent av gratis via andra kanaler? Denna illojalitet från tidningskonsumenterna är ett hot mot nyhetsjournalistiken, inte de sociala medierna. Det är dags att hitta en ny inkomstkälla som räddar redaktionerna. Det är dags att börja spåna!
Utöver definitionen av journalistik, jämför Kovach och Rosenstiel dagens papperstidning med den dialog och monolog som i stor utsträckning försiggick på de gamla torgen i antikens Grekland. Det visar att det inte går att stoppa en publicering, för den hittar alltid sin plats någonstans. Detta är ett fenomen som bloggosfären ständigt utnyttjar. De skriver om vad de vill, när de vill och hur de vill. Men, utan den klassiska journalistiken skulle de inte ha några åsikter, och då inte heller något att skriva om. Utan en satt agenda skulle så kallade bloggbävningar aldrig uppstå, de får istället glöd och kraft från redan befintliga och rapporterade nyheter. Det kan jämföras med ett vulkanutbrott. Den klassiska nyhetskällan agerar vulkanen och dess utbrott i den stund de rapporterar nyheten. Bloggarna fortsätter sedan dialogen och vilar som ett askmoln över webben tills ämnet är avklarat och utbrottet lagt sig. Det visar även här sambandet mellan hur askan inte skulle vara befintlig utan vulkanen, på samma sätt som bloggbävningar aldrig skulle uppstå utan en satt agenda.
Samtalet som får uttryck och utrymme i de sociala medierna bör man värna om. Men, detta är inget hot mot den klassiska journalistiken. Hotet mot journalistiken är alla vi som väljer att agera illojalt och endast konsumerar det vi får gratis. Vidare kan hotet komma från oss själva i ytterligare ett avseende. Vi blir ett hot då vi vidgar begreppet journalistik alldeles för brett. Håll kvar Kovach och Rosenstiels definition för sjutton. Kalla inte bloggsnacket för journalistik. Skilj på vulkanutbrott och askmoln.
Begreppet journalistik är ett begrepp som många hävdar breddas. Att yrkesrollen journalist är genomgår en stor förändring. Ja, kanske. Men, det beror på vad man definierar som journalistik. Det är där vi kan få en frontalkrock av olika viljor och åsikter. Jag personligen är tveksam till om man i dagsläget verkligen kan kalla en bloggares arbete för ett journalistiskt verk. Visst, det är tankar och ord i skriftlig form. Men är verkligen alltid det skriva ordet journalistik? Vad hände med reglerna om att journalistikens skyldighet är att berätta sanningen? Att journalisterna ska vara en maktfunktion som granskar övrig makt, och ha lojaliteten och hjärtat hos medborgarna? Vad hände med tanken om att vara oberoende och kritisk? Dessa element anser jag fortfarande vara de viktigaste stöttepelarna som en text måste uppfylla för att få kallas journalistisk. Denna definition kommer säkerligen förändras många gånger, men i dagsläget är den definitionen fortfarande gällande, och bör användas där efter.
Det finns en viktig punkt att hålla kvar i minnet. Nyhetsjournalistiken har fortfarande precis lika stor publik som tidigare. Det är inte bloggar och andra sociala medier som de slåss mot. De slåss mot den minskande pappersupplagan. Detta beror inte ett dugg på att vi hellre konsumerar bloggtexter, det handlar om tidningars emigration från postfacket till internet. Denna emigration blir ett hot eftersom färre och färre vill betala för journalistiken, i betydligt större utsträckning än att privata bloggaktörer konkurrerar om publiken. Under ett journalistseminarium vid Karlstads universitet minns jag vad Ulrika Knutsson kallade fenomenet att fler och fler vill ha billigare journalistik. Hon sa att "journalistiken längtar efter sitt Ryan air". Visst ligger det mycket i det. Varför betala för något som man kan hitta billigare eller rent av gratis via andra kanaler? Denna illojalitet från tidningskonsumenterna är ett hot mot nyhetsjournalistiken, inte de sociala medierna. Det är dags att hitta en ny inkomstkälla som räddar redaktionerna. Det är dags att börja spåna!
Utöver definitionen av journalistik, jämför Kovach och Rosenstiel dagens papperstidning med den dialog och monolog som i stor utsträckning försiggick på de gamla torgen i antikens Grekland. Det visar att det inte går att stoppa en publicering, för den hittar alltid sin plats någonstans. Detta är ett fenomen som bloggosfären ständigt utnyttjar. De skriver om vad de vill, när de vill och hur de vill. Men, utan den klassiska journalistiken skulle de inte ha några åsikter, och då inte heller något att skriva om. Utan en satt agenda skulle så kallade bloggbävningar aldrig uppstå, de får istället glöd och kraft från redan befintliga och rapporterade nyheter. Det kan jämföras med ett vulkanutbrott. Den klassiska nyhetskällan agerar vulkanen och dess utbrott i den stund de rapporterar nyheten. Bloggarna fortsätter sedan dialogen och vilar som ett askmoln över webben tills ämnet är avklarat och utbrottet lagt sig. Det visar även här sambandet mellan hur askan inte skulle vara befintlig utan vulkanen, på samma sätt som bloggbävningar aldrig skulle uppstå utan en satt agenda.
Samtalet som får uttryck och utrymme i de sociala medierna bör man värna om. Men, detta är inget hot mot den klassiska journalistiken. Hotet mot journalistiken är alla vi som väljer att agera illojalt och endast konsumerar det vi får gratis. Vidare kan hotet komma från oss själva i ytterligare ett avseende. Vi blir ett hot då vi vidgar begreppet journalistik alldeles för brett. Håll kvar Kovach och Rosenstiels definition för sjutton. Kalla inte bloggsnacket för journalistik. Skilj på vulkanutbrott och askmoln.
