Cyklister, orosmoment och död

Idag åkte jag buss. Inte så sensationellt jag vet, men det var från bussen jag beskådade detta orosmoment. Denna fundering jag nu ska dela med mig av, har jag stört mig på en miljon gånger då jag själv suttit bakom ratten. Jag snackar om cyklister.

Varför kan inte dessa orosmoment få cykla på trottoaren? De är ju bara i vägen när de ska cykla på samma bana som bilar och bussar. Så fort man hamnar bakom en cykel, är det näst intill omöjligt att komma förbi. De kör där, gärna en meter från trottoaren, och man får ständigt möten av andra bilar på andra sidan vägen. Man kommer inte förbi. Man fastnar där bakom med knapp styrfart, svär som en galning och ber en bön till han där uppe om att cyklisten ska svänga nästa höger. Men icke. Cyklisten stannar där den är.

Ursäkta, men jag tycker det är en större trafikfara att ha cyklar på samma väg som bilar, än på trottoaren som de kan dela med fotgängare. Den dag en cyklist sorgligt nog blir brutalt överkörd och dödad av en bilist, -för så som de cyklar kan jag lova att det kommer att inträffa, förr eller senare- kom ihåg att jag förespråkade cyklister på trottoaren en hel evighet innan dess. Sanna mina ord.