Fredrik, tåg och Lindström

I fredags gjorde jag min allra första intervju ombord på ett tåg. Kanske även den sista? Inte för att det var tråkigt, eller särskilt annorlunda heller för den delen, men det är kanske inte varje dag man möter upp sina intervjuoffer på just ett tåg. Mitt offer var Fredrik Lindström. Jag prisar idag, hela tre dagar senare, fortfarande gudarna för att de lät mig träffa denna utomordentligt trevliga karl!

Så här var det, jag och mina trogna vänner möttes upp en helt vanlig fredagsförmiddag för att lyssna till en föreläsning med detta språkgeni. Jag hade på mitt bort att dokumentera det hela i form av en artikel. Jag saknade dock en krydda till soppan: en intervju. Dock hade jag fått uppgifter om att herr L hade tajt tidsschema och var tvungen att åka iväg direkt då han satt punkt. Och mycket riktigt, direkt då han lämnat scenen begav han sig mot dörren ut från aulan. Jag såg min chans, tog ett skutt över första raden och, ja, jag började springa. Jag hann precis ifatt honom innan han hann smita ut från lokalen. Jag presenterade mig snabbt och försökte fjäska till mig en telefonintervju, han sa ja, tittade på klockan och såg stressad ut. Jag råkade veta att det gick ett tåg till Stockholm inte långt därefter, såg min chans och frågade om det råkade vara så att herr L kanske möjligtvis skulle åka tåg? Och som jag trodde, det skulle han. Det skulle jag också. Till Stockholm. En timma senare fick jag hälsa på hos geniet själv i första klass. Lycka! Jag fick min intervju. Och en lång pratstund med herr L. En utomordentligt trevlig pratstund bör tilläggas. Jag är mer kär i karln nu, än innan jag fick träffa honom. Hur nu det är möjligt?

Jag är fortfarande kvar i Stockholm. Detta har varit en mycket trivsam helg. Jag gillar Stockholm, och sällskapet. Om ett tag ska jag bege mig iväg för en lunch med Mr och sedan möta upp Em för lite shopping. Efter en fantastisk helg, kommer alltså en fantastisk måndag. Och kanske det bästa av allt, snart är det helg igen.