I helgen var jag en storstadstjej. Igen. Jag var i Stockholm. Jag börjar verkligen gilla staden. Jag trivs.
En sak hände. En sak som i och för sig skulle kunna ha hänt precis var som helst, tror jag i alla fall? Det var så här. Jag och Mr. hade precis hoppat av tunnelbanan och väntade nu på en buss. Bredvid oss står en tjock liten unge och försöker lära sin pappa en ny lek som han kommit på. Inte vilken lek som helst. Det var "låtsas-att-du-har-tappat-bort-dig-själv-leken". Va? Ungen låtsades alltså att han hade tappat bort sig själv, och ställde sig och ropade sitt eget namn, högt som tusan dessutom. Ungen tröttnade inte på sin lek heller kan jag meddela. Han ropade nog på sig själv 20 kanske 30 gånger. Som sagt, svinhögt dessutom. Med en sån där pipig röst som bara jobbiga ungar kan få till. Både jag och Mr. ville avliva ungen på stört. Eller kanske hellre pappan som lät ungen stå och skrika på det där viset. Hemsk pappa. Hemsk unge. Och hemskt skrik. Usch!
Höjdpunkten var nog igår. Solen stod högt, och det blev glass i Kungsträdgården. Uppskattat kan jag lova! Får nog snart bli en repris! Den där glassen är just vad jag längtar efter just nu. Jag har istället ätit soppa. Jag blev sugen på soppa, fråga mig inte varför! Så jag gjorde soppa. Broccoli var ordet. Det smakade ju nyttigt i alla fall. Men om det var så jäkla gott kan man nog diskutera. Soppa är inte min grej, det fick vi än en gång bevisat. Så varför blev jag sugen? Bra fråga.
Det får nog ta mig tusan bli en glass i alla fall.
Ps. Jag och Mr. avlivade inte ungen. Vi lät honom hållas.
En sak hände. En sak som i och för sig skulle kunna ha hänt precis var som helst, tror jag i alla fall? Det var så här. Jag och Mr. hade precis hoppat av tunnelbanan och väntade nu på en buss. Bredvid oss står en tjock liten unge och försöker lära sin pappa en ny lek som han kommit på. Inte vilken lek som helst. Det var "låtsas-att-du-har-tappat-bort-dig-själv-leken". Va? Ungen låtsades alltså att han hade tappat bort sig själv, och ställde sig och ropade sitt eget namn, högt som tusan dessutom. Ungen tröttnade inte på sin lek heller kan jag meddela. Han ropade nog på sig själv 20 kanske 30 gånger. Som sagt, svinhögt dessutom. Med en sån där pipig röst som bara jobbiga ungar kan få till. Både jag och Mr. ville avliva ungen på stört. Eller kanske hellre pappan som lät ungen stå och skrika på det där viset. Hemsk pappa. Hemsk unge. Och hemskt skrik. Usch!
Höjdpunkten var nog igår. Solen stod högt, och det blev glass i Kungsträdgården. Uppskattat kan jag lova! Får nog snart bli en repris! Den där glassen är just vad jag längtar efter just nu. Jag har istället ätit soppa. Jag blev sugen på soppa, fråga mig inte varför! Så jag gjorde soppa. Broccoli var ordet. Det smakade ju nyttigt i alla fall. Men om det var så jäkla gott kan man nog diskutera. Soppa är inte min grej, det fick vi än en gång bevisat. Så varför blev jag sugen? Bra fråga.
Det får nog ta mig tusan bli en glass i alla fall.
Ps. Jag och Mr. avlivade inte ungen. Vi lät honom hållas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar