Sociala medier, ett hot mot "gammelmedia"? Ja, det tycks många tro. Jag är inte en av dem. Detta nya påfund, som för visso inbjuder till både dialog och interaktivitet, anser jag inte har så stark påverkan som många faktiskt vill tro. Då man tänker sig de sociala medierna som ett propagandaverktyg, kan det vara ett fall för den icke källkritiske. Men, jag ser inte hur varken bloggar, Twitter eller Facebook kan sätta käppar i hjulen för gamla, hederliga massmedia.
Begreppet journalistik är ett begrepp som många hävdar breddas. Att yrkesrollen journalist är genomgår en stor förändring. Ja, kanske. Men, det beror på vad man definierar som journalistik. Det är där vi kan få en frontalkrock av olika viljor och åsikter. Jag personligen är tveksam till om man i dagsläget verkligen kan kalla en bloggares arbete för ett journalistiskt verk. Visst, det är tankar och ord i skriftlig form. Men är verkligen alltid det skriva ordet journalistik? Vad hände med reglerna om att journalistikens skyldighet är att berätta sanningen? Att journalisterna ska vara en maktfunktion som granskar övrig makt, och ha lojaliteten och hjärtat hos medborgarna? Vad hände med tanken om att vara oberoende och kritisk? Dessa element anser jag fortfarande vara de viktigaste stöttepelarna som en text måste uppfylla för att få kallas journalistisk. Denna definition kommer säkerligen förändras många gånger, men i dagsläget är den definitionen fortfarande gällande, och bör användas där efter.
Det finns en viktig punkt att hålla kvar i minnet. Nyhetsjournalistiken har fortfarande precis lika stor publik som tidigare. Det är inte bloggar och andra sociala medier som de slåss mot. De slåss mot den minskande pappersupplagan. Detta beror inte ett dugg på att vi hellre konsumerar bloggtexter, det handlar om tidningars emigration från postfacket till internet. Denna emigration blir ett hot eftersom färre och färre vill betala för journalistiken, i betydligt större utsträckning än att privata bloggaktörer konkurrerar om publiken. Under ett journalistseminarium vid Karlstads universitet minns jag vad Ulrika Knutsson kallade fenomenet att fler och fler vill ha billigare journalistik. Hon sa att "journalistiken längtar efter sitt Ryan air". Visst ligger det mycket i det. Varför betala för något som man kan hitta billigare eller rent av gratis via andra kanaler? Denna illojalitet från tidningskonsumenterna är ett hot mot nyhetsjournalistiken, inte de sociala medierna. Det är dags att hitta en ny inkomstkälla som räddar redaktionerna. Det är dags att börja spåna!
Utöver definitionen av journalistik, jämför Kovach och Rosenstiel dagens papperstidning med den dialog och monolog som i stor utsträckning försiggick på de gamla torgen i antikens Grekland. Det visar att det inte går att stoppa en publicering, för den hittar alltid sin plats någonstans. Detta är ett fenomen som bloggosfären ständigt utnyttjar. De skriver om vad de vill, när de vill och hur de vill. Men, utan den klassiska journalistiken skulle de inte ha några åsikter, och då inte heller något att skriva om. Utan en satt agenda skulle så kallade bloggbävningar aldrig uppstå, de får istället glöd och kraft från redan befintliga och rapporterade nyheter. Det kan jämföras med ett vulkanutbrott. Den klassiska nyhetskällan agerar vulkanen och dess utbrott i den stund de rapporterar nyheten. Bloggarna fortsätter sedan dialogen och vilar som ett askmoln över webben tills ämnet är avklarat och utbrottet lagt sig. Det visar även här sambandet mellan hur askan inte skulle vara befintlig utan vulkanen, på samma sätt som bloggbävningar aldrig skulle uppstå utan en satt agenda.
Samtalet som får uttryck och utrymme i de sociala medierna bör man värna om. Men, detta är inget hot mot den klassiska journalistiken. Hotet mot journalistiken är alla vi som väljer att agera illojalt och endast konsumerar det vi får gratis. Vidare kan hotet komma från oss själva i ytterligare ett avseende. Vi blir ett hot då vi vidgar begreppet journalistik alldeles för brett. Håll kvar Kovach och Rosenstiels definition för sjutton. Kalla inte bloggsnacket för journalistik. Skilj på vulkanutbrott och askmoln.
Begreppet journalistik är ett begrepp som många hävdar breddas. Att yrkesrollen journalist är genomgår en stor förändring. Ja, kanske. Men, det beror på vad man definierar som journalistik. Det är där vi kan få en frontalkrock av olika viljor och åsikter. Jag personligen är tveksam till om man i dagsläget verkligen kan kalla en bloggares arbete för ett journalistiskt verk. Visst, det är tankar och ord i skriftlig form. Men är verkligen alltid det skriva ordet journalistik? Vad hände med reglerna om att journalistikens skyldighet är att berätta sanningen? Att journalisterna ska vara en maktfunktion som granskar övrig makt, och ha lojaliteten och hjärtat hos medborgarna? Vad hände med tanken om att vara oberoende och kritisk? Dessa element anser jag fortfarande vara de viktigaste stöttepelarna som en text måste uppfylla för att få kallas journalistisk. Denna definition kommer säkerligen förändras många gånger, men i dagsläget är den definitionen fortfarande gällande, och bör användas där efter.
Det finns en viktig punkt att hålla kvar i minnet. Nyhetsjournalistiken har fortfarande precis lika stor publik som tidigare. Det är inte bloggar och andra sociala medier som de slåss mot. De slåss mot den minskande pappersupplagan. Detta beror inte ett dugg på att vi hellre konsumerar bloggtexter, det handlar om tidningars emigration från postfacket till internet. Denna emigration blir ett hot eftersom färre och färre vill betala för journalistiken, i betydligt större utsträckning än att privata bloggaktörer konkurrerar om publiken. Under ett journalistseminarium vid Karlstads universitet minns jag vad Ulrika Knutsson kallade fenomenet att fler och fler vill ha billigare journalistik. Hon sa att "journalistiken längtar efter sitt Ryan air". Visst ligger det mycket i det. Varför betala för något som man kan hitta billigare eller rent av gratis via andra kanaler? Denna illojalitet från tidningskonsumenterna är ett hot mot nyhetsjournalistiken, inte de sociala medierna. Det är dags att hitta en ny inkomstkälla som räddar redaktionerna. Det är dags att börja spåna!
Utöver definitionen av journalistik, jämför Kovach och Rosenstiel dagens papperstidning med den dialog och monolog som i stor utsträckning försiggick på de gamla torgen i antikens Grekland. Det visar att det inte går att stoppa en publicering, för den hittar alltid sin plats någonstans. Detta är ett fenomen som bloggosfären ständigt utnyttjar. De skriver om vad de vill, när de vill och hur de vill. Men, utan den klassiska journalistiken skulle de inte ha några åsikter, och då inte heller något att skriva om. Utan en satt agenda skulle så kallade bloggbävningar aldrig uppstå, de får istället glöd och kraft från redan befintliga och rapporterade nyheter. Det kan jämföras med ett vulkanutbrott. Den klassiska nyhetskällan agerar vulkanen och dess utbrott i den stund de rapporterar nyheten. Bloggarna fortsätter sedan dialogen och vilar som ett askmoln över webben tills ämnet är avklarat och utbrottet lagt sig. Det visar även här sambandet mellan hur askan inte skulle vara befintlig utan vulkanen, på samma sätt som bloggbävningar aldrig skulle uppstå utan en satt agenda.
Samtalet som får uttryck och utrymme i de sociala medierna bör man värna om. Men, detta är inget hot mot den klassiska journalistiken. Hotet mot journalistiken är alla vi som väljer att agera illojalt och endast konsumerar det vi får gratis. Vidare kan hotet komma från oss själva i ytterligare ett avseende. Vi blir ett hot då vi vidgar begreppet journalistik alldeles för brett. Håll kvar Kovach och Rosenstiels definition för sjutton. Kalla inte bloggsnacket för journalistik. Skilj på vulkanutbrott och askmoln.
4 kommentarer:
O, en ny frisk fläkt, så klokt, varför är det skrivna med absolutet en journalistisk produkt. Jag tänker osökt på den diskussion som uppstått om vem som ska få kalla sig författare med anledning av att bl a Carolina Gynning gav ut en bok om sig själv. Det finns som jag ser det tydliga paralleller att vi låter nya tekniker och uttrycksformer definieras genom gamla kategorier. Gynnings "bok" och bloggarna är kanske snarast att likna med dagböcker som inte längre förvaras i byrålådor försedda med hänglås än med nyhetsjournalistik. Vi kanske gör samtliga aktörer en otjänst genom att bunta ihop dem i ett gemensamt fack. Vi kanske ska de nya medierna som informationskällor och temperaturtagare än som konkurrenter eller medspelare./ Susanne R Suvanto
Håller med föregående skribent i att de nya medierna kanske egentligen är "någonting annat" än gammelmedierna. Vi försöker dock ändå, precis som med filmen i förhållande till litteraturen, trycka in dem i gamla bedömningsmallar.
Men trots detta så tror jag att de nya mediernas uppkomst, bland annat, har lett till att nyhetstidningen gjort en snabb förflyttning över till det fria (och laglösa) Internet. Liksom du skriver Emelie så handlar det hela mer om papperstidningens vara och inte vara - även om jag tror att den har långt ifrån spelat ut sin roll (liksom den tryckta boken) - och "gratis" tillgång till nyhetsflödet. "Gratis" med citationstecken för att ingenting är gratis. Och då kan man ju undra var resurserna tas? Ur vems fickor de kommer? För vems skull och till vems fördel?
Mycket intressant blogginlägg. Läsvärt.
Jag håller med dig. I mitt eget inlägg skrev jag om att man är mer källkritisk mot bloggar och att jag tror att de flesta tar dem som de personliga inlägg de faktiskt är. Jag tycker att du kompletterar min text genom att gå djupare i dina tankar om att bloggar inte alls ska ses som journalistik.
Däremot ser jag inget större problem med att folk inte längre vill betala för journalistik. Alla vet ju att inget är gratis. I de flesta mediekanaler ser det nu så ut att man får välja mellan att betala själv eller stå ut med reklam och det spelar väl egentligen inte utgivaren någon roll på vilket sätt publiceringen finansieras?
Personligen tröttnar jag mer och mer på att betala dyra pengar för SvD som ändå är fullproppad med reklam och skickar med hela annonsbilagor å gott som dagligen.
Intressant läsning.
Jag håller med om att all text inte automatiskt blir journalistiskt skriven bara för att den är publicerad någonstans. Internet är en utmärkt plattform för den enskilda människan att göra sin röst hörd.
Vill man ta del av ”seriös” information får man betala på något sätt och är man mer intresserad av personliga åsikter och upplevelser kan man vända sig till exempelvis en blogg eller Facebook. Tidningar, radio och TV måste vänja sig och se möjligheter med Internet och hitta nya vägar att locka publik.
Skicka en kommentar