Sniglar, blindtarm och popcorn

Jag befinner mig i gröna, sköna Trollhättan. Jag är hemma. Nu när jag precis var ute i trädgården för att få mig en dos av av det gröna, fick jag syn på något svart och ganska vidrigt. En snigel. Vad tusan gör sniglar för nytta? Mer än att vara slemmiga och allmänt äckliga? Antagligen ingen alls.

Snigeln känns som ett typexempel på vad man skulle kunna sortera in under titeln som naturens blindtarm. Detta bihang finns hos alla, men skulle man kapa banden från den och göra sig av med den, så klarar man sig fint ändå. Den gör ingen nytta och man behöver den inte till något. Den sitter bara där i sin onödiga roll som en slemmig klump. Lika mycket som jag frågar mig varför jag måste dras med ett extra kilo fett i min kropp ,i form av en blindtarm. Lika mycket frågar jag mig varför det finns sniglar i en trädgård? Jag skulle likt alla andra flickor med fåfänga skutta av glädje om vågen visade lite mindre. (Ja, lite mindre). Att jag sedan inte känner något personligt hat mot sniglar, det är en sak. Men, de känns onödiga. Och jag ogillar onödiga saker. Veck med dem!

Kan jag ha hittat ett alternativ till ett extra cykelpass för att göra mig fit for fight för "Beach 2010"? (Haha!) Kan det vara via en blindtarm mindre? Det sägs ju att man ska salta på sniglar för att ta död på dem, så de skrumpnar ihop och försvinner. Kanske skulle jag häva på ett stycke extra salt på mina popcorn?

Ps. Jag skrattar efter "Beach 2010" för att jag tycker att det är ett sanslöst löjligt uttryck. Jag tyckte bara att det kändes så festligt att använda mig av det. Jag låter nog dessutom min stackars blindtarm/snigel sitta där den sitter. En vacker dag kanske även den får en funktion här i världen.