Efter en kaotisk skvallervecka om ers majestät konungen av Svea rike, hans sexliv och annat smaskigt, är det nästan omöjligt för mig att inte tycka och tänka. Varje tidning har haft flera huvudrubriker, och åsikter har flödat i medievärldens skvallerträsk; Twitter -från både mig själv och andra- veckan lång. Vår käre kung har åkt på både en och två kängor. Med all rätt. Som statschef har man helt klart rätt till ett privatliv. Men detta privatliv kan då inte innehålla vilket beteende som helst. Någon måtta får det då vara.
Först och främst har ju kungen varken bekräftat eller dementerat den nyutgivna bokens innehåll. Jag säger inget om boken i sig. Tror alla är väl insatta i vad den belyser. Rubrikerna har varit ganska svåra att missa. Dock skulle jag gissa på att det är fler än jag själv som tolkar hans -katastrofala- tal som ett enda stort erkännande. Det var ju så länge sedan, så han vänder hellre blad.
Undersökningar har också gjorts, där många av oss medborgare tydligen tycker att media ska lämna kungen ifred. Att han ska få ha sitt privatliv, och att ingen ska bry sig om att ägna sig åt den minsta granskning. Helt fel säger jag! Han har rätt till ett privatliv. Han har dock inte rätten att agera riktigt hur som helst, när kronan åker av och kungen är ledig. Enligt min mening ska kungen granskas på samma sätt som andra framstående figurer, som alla behöver en hög grad av trovärdighet. Kungen ska granskas efter samma principer som statsministern, eller vilken annan framstående person som helst, som på olika nivåer besitter en maktposition. Hade information av denna rang läckt ut om Reinfeldt, hade vi fått se oss om efter en ny stadsminister redan imorgon. Men kungen får vända blad, är det verkligen så det ska gå till? Som kung får man hålla sig i skinnet, så hovrapporteringen blir lite muntrare än i dagsläget.
Ett av de framstående argumenten till att bevara monarkin, är att kungafamiljen ger Sverige bra PR utanför rikets gränser. Efter kungens skandal är dock en sak säker: All PR är då verkligen inte bra PR! Skärpning ers majestät!
Först och främst har ju kungen varken bekräftat eller dementerat den nyutgivna bokens innehåll. Jag säger inget om boken i sig. Tror alla är väl insatta i vad den belyser. Rubrikerna har varit ganska svåra att missa. Dock skulle jag gissa på att det är fler än jag själv som tolkar hans -katastrofala- tal som ett enda stort erkännande. Det var ju så länge sedan, så han vänder hellre blad.
Undersökningar har också gjorts, där många av oss medborgare tydligen tycker att media ska lämna kungen ifred. Att han ska få ha sitt privatliv, och att ingen ska bry sig om att ägna sig åt den minsta granskning. Helt fel säger jag! Han har rätt till ett privatliv. Han har dock inte rätten att agera riktigt hur som helst, när kronan åker av och kungen är ledig. Enligt min mening ska kungen granskas på samma sätt som andra framstående figurer, som alla behöver en hög grad av trovärdighet. Kungen ska granskas efter samma principer som statsministern, eller vilken annan framstående person som helst, som på olika nivåer besitter en maktposition. Hade information av denna rang läckt ut om Reinfeldt, hade vi fått se oss om efter en ny stadsminister redan imorgon. Men kungen får vända blad, är det verkligen så det ska gå till? Som kung får man hålla sig i skinnet, så hovrapporteringen blir lite muntrare än i dagsläget.
Ett av de framstående argumenten till att bevara monarkin, är att kungafamiljen ger Sverige bra PR utanför rikets gränser. Efter kungens skandal är dock en sak säker: All PR är då verkligen inte bra PR! Skärpning ers majestät!
1 kommentar:
amen sister!
Skicka en kommentar