...du härliga land.
Du krona för Svea rikes länder!
Nu har jag bott här, i Värmelandet det sköna i snart 1 år och 2 månader. Min kära mor har bönat och bett ända sen dess att jag ska få bort mitt "hemska" trollhättemål och lägga på ett litet trevligt stänk av värmländska. Hon tycker av någon okänd anledning nämligen att värmländska är härligt och trevligt. Jag har ända sedan dess föraktat hennes önskan och pratat som jag alltid har gjort. Ända tills igår. Det var då det hände. Jag sa använde av egen fri vilja, helt självmant, utan att tänka mig för ordet dret. Ja, du hörde rätt. Dret!! Min mor hade varit stolt. Det hade gjort hennes dag. (bör kanske dock noteras att hon inte hade varit stolt för att jag valde just dret. Utan snarare för att det flög ett värmländskt ord ur min mun)
Jag har dock på sista tiden hamnat i en miljö som innefattar stora mängder värmländska. Tror bestämt det har spelat in i gårdagens ordmissbruk. Jag får dock hålla med min mor, och hålla med om att det kan vara trevligt. Och roligt. Ofantligt roligt! Jag har varit nära att gå en död till mötes, via ihjälskrattning ett antal gånger vill jag lova.
Vad jag har lärt mig är dock att man skulle behöva göra små ordlistor för olika dialekter. Ja, jag skulle behöva en över värmländskan. Mina vänner har hittills fått leka läromästare i ämnet. Jag känner att mitt ordförråd redan är betydligt rikare. Jag har lärt mig ord som döven och skvaling. Och man skola icke förglömma ordet loktarvänna. Kan vara en personlig favorit. Men visst är det logiskt. Istället för att säga att man ska "gå en liten runda och kika likt en nyfiken loktare", (ja, en loktare är visst i sin tur en nyfiken "göbbe" som sitter och hänger på stan och kikar på folk), varför inte bara sammanfatta det till loktarvänna. I like it. Länge leve värmländskan.
Ännu ett igenkännande drag är visst att man ska avsluta alla ord med bokstaven e. Jag menar, varför säga sleva när man kan säga sleve? Och varför säga spela när man kan säga spele? Även för ord avslutandes med bokstaven e, har jag en personlig favorit:
Rikssvenska: Dem gamla. - Värmländska: Di gamle.
Ofantligt roligt om du frågar mig.
Finns även ännu ett utmärkande drag, som jag börjar tro sitter genetiskt i varje värmlänning. (eller ja, i alla fall i dem från Åmål) Jag pratar ju självklart om denna stora kärlek som de alla hyser till taco-buffén på Överby. Det senaste så har varje värmlänning jag stött på hyllat den satans buffén. Själv får jag banner för att jag som trollehättebo aldrig har ätit den. Man får nog helt enkelt dra sig dit.
Ja, vad kan man säga. Värmland kanske är ganska trevligt trots allt.
Du krona för Svea rikes länder!
Nu har jag bott här, i Värmelandet det sköna i snart 1 år och 2 månader. Min kära mor har bönat och bett ända sen dess att jag ska få bort mitt "hemska" trollhättemål och lägga på ett litet trevligt stänk av värmländska. Hon tycker av någon okänd anledning nämligen att värmländska är härligt och trevligt. Jag har ända sedan dess föraktat hennes önskan och pratat som jag alltid har gjort. Ända tills igår. Det var då det hände. Jag sa använde av egen fri vilja, helt självmant, utan att tänka mig för ordet dret. Ja, du hörde rätt. Dret!! Min mor hade varit stolt. Det hade gjort hennes dag. (bör kanske dock noteras att hon inte hade varit stolt för att jag valde just dret. Utan snarare för att det flög ett värmländskt ord ur min mun)
Jag har dock på sista tiden hamnat i en miljö som innefattar stora mängder värmländska. Tror bestämt det har spelat in i gårdagens ordmissbruk. Jag får dock hålla med min mor, och hålla med om att det kan vara trevligt. Och roligt. Ofantligt roligt! Jag har varit nära att gå en död till mötes, via ihjälskrattning ett antal gånger vill jag lova.
Vad jag har lärt mig är dock att man skulle behöva göra små ordlistor för olika dialekter. Ja, jag skulle behöva en över värmländskan. Mina vänner har hittills fått leka läromästare i ämnet. Jag känner att mitt ordförråd redan är betydligt rikare. Jag har lärt mig ord som döven och skvaling. Och man skola icke förglömma ordet loktarvänna. Kan vara en personlig favorit. Men visst är det logiskt. Istället för att säga att man ska "gå en liten runda och kika likt en nyfiken loktare", (ja, en loktare är visst i sin tur en nyfiken "göbbe" som sitter och hänger på stan och kikar på folk), varför inte bara sammanfatta det till loktarvänna. I like it. Länge leve värmländskan.
Ännu ett igenkännande drag är visst att man ska avsluta alla ord med bokstaven e. Jag menar, varför säga sleva när man kan säga sleve? Och varför säga spela när man kan säga spele? Även för ord avslutandes med bokstaven e, har jag en personlig favorit:
Rikssvenska: Dem gamla. - Värmländska: Di gamle.
Ofantligt roligt om du frågar mig.
Finns även ännu ett utmärkande drag, som jag börjar tro sitter genetiskt i varje värmlänning. (eller ja, i alla fall i dem från Åmål) Jag pratar ju självklart om denna stora kärlek som de alla hyser till taco-buffén på Överby. Det senaste så har varje värmlänning jag stött på hyllat den satans buffén. Själv får jag banner för att jag som trollehättebo aldrig har ätit den. Man får nog helt enkelt dra sig dit.
Ja, vad kan man säga. Värmland kanske är ganska trevligt trots allt.
1 kommentar:
jag skulle absolut säga att värmland är trevligt! dock har jag inte lika mycket över för dialekten:P men vilken dialekt är egentligen råhet?
Skicka en kommentar