Gnälltanternas mening med livet

Jag var precis en god medborgare och var nere vid sopstationen för att återvinna lite skräp. Duktigt av mig. Väl där mötte jag en liten gullig tant. Trodde jag. Det dröjde inte länge innan jag fick höra gnället om hur dåliga "vi ungdomar" är på att sortera skräpet. Hallå eller! Jag står ju för tusan här och sorterar, tänkte jag! Det var på vägen därifrån jag insåg att det var ingen idé att irritera sig på tantens gnäll. Det ligger i gnälltanters beteende, de måste få utlopp för sitt gnäll varje dag. De kan inte hjälpa det. De måste gnälla. Men hur satan orkar dessa tanter gnälla på extremt! Var lite positiv för fan! Bli som de små gulliga tanterna som inte gnäller istället! De gillar jag!

Igår träffade jag också på en gnälltant. Inte så konstigt för den delen. De måste ju ge sig ut bland folk för att hitta sina offer som ska få höra gnället. Igår satt jag i alla fall på bussen. Fick en gullig tant bredvid mig. Än en gång, trodde jag! En hållplats höll hon nog klaffen innan gnället plötsligt vällde ut ur truten. "Vi ungdomar" är ju så jäkla ohyfsade. Vi har inte vett nog att låta de äldre sitta. Vi bara sitter kvar och tittar och låter de gamla tanterna stå. Konstigt tänkte jag. Alla de gamla som åkte med bussen fick en sittplats. Ja, för att någon av "oss ungdomar" reste på oss och erbjöd platsen. Men ja, vi är ändå ohyfsade. Fråga vilken gnälltant som helst!

Efter sopstationen förut. På väg upp i trapphuset tillbaka till lägenheten. Då fick jag se en lapp om en borttappad nyckel. Då kom jag och tänka på alla lappar som gnälltanter gillar att skriva. I våras till exempel. Då satt det en lapp i hissen. "Du som röker i hissen. Obs, vi vet vem du är! Sluta med det. Annars kontaktas bovärden!" Okej, om de nu vet vem som röker i den sablans hissen, varför inte stoppa gnällappen direkt i dennes brevinkast? Nej, jag tror jag vet varför:

Gnälltanterna vill att så många som möjligt ska få smaka på deras gnäll.

Jäkla gnälltanter!