19 oktober 2008

Home sweet home

Det ligger ofta något smart vilande under ytan i gamla uttryck. Här har vi ett tydligt exempel; Borta bra, men hemma bäst!
I fredags packade jag väskan, tog en paus från studentlivet och satte mig på tåget hem till mor och far. Det känns så konstigt när man kommer hem, när man inte har varit hemma på flera veckor. Frågan är egentligen hur man definierar ordet hem? När man plötsligt har två hem, blir det på samma gång ganska rörigt. Jag menar, det låter ju egentligen inte klokt när man hör hur det låter; Jag åker hem på fredag, men jag blir bara borta ett par dagar för jag kommer hem igen på söndag. Rörigt, men man vänjer sig väl.

Man märker hur mycket man utvecklas och växer som person, när man tar det stora klivet ut i livet och faktiskt flyttar hemifrån. När man bodde hemma var ju en trevlig fredagskväll bestående av en god middag med mamma, pappa och lillebror kanske inte något man drömde om varje vecka. Men nu är det något man verkligen ser fram emot, i alla fall jag. Det kanske bara är jag, men känns det inte som att vi svenskar över lag tar vår familj lite för mycket för givet? Vi behöver inte visa hur mycket vi uppskattar dem och hur glada vi är för att de finns, för vi vet att de ändå alltid finns där när vi behöver dem. Att uppskatta min familj på ett annat sätt än tidigare, det är i alla fall något jag fått lära mig de senaste månaderna.

Så till dig som lever ett lyckligt liv under samma tak som mor och far; Du vet att du uppskattar dem, glöm inte bort att visa det - innan du testar vingarna och lämnar boet!

1 kommentar:

sofiagustavsson sa...

heej darling! jag känner mej lite träffad, och tar därför till mej allt du skriver. dax att verkligen njuta av att man har dom till hands och så...
jag har nog alltid försökt, men just tanken på att de kanske närmar sig då mn inte kommer ha dom kvar på smma sätt gör ju att man börde njuta lite extra av den lyxen som är just för tillfället. tack, mkt kloka ord!