Stress, stress och åter stress!

Att jag inte haft några ord att dela med mig av på sistone har kanske liknat skrivkramp. Men icke! Jag har helt enkelt inte hunnit sätta mig och rensa tankarna. Livet just nu går ut på stress, stress och åter stress. Så fort man är klar med en sak måste man göra nästa. Dessutom väntar ytterligare måsten som man ändå inte kommer hinna med. Så, ja, jag är stressad!

Jag brukar säga att man presterar bäst under press. Men då snackar vi lagom dos. Skulle jag stressa på det här viset varje vecka, skulle jag nog tillhöra dem som går under beskrivningen: "Jag som gick in i väggen!"

Mitt i denna stress har jag spenderat många, många timmar på universitetet de senaste dagarna. Jag hörde en tjej sitta och prata med sin vän om några släktingar som förlorat jobbet nu. Tragiskt. Då kom jag att tänka på ett inslag jag hörde på nyheterna här om veckan. Det handlade om att politiker uppmanade till arbetskraftsinvandring. Då kändaejag bara, hur tänkte ni nu? Ska vi säga upp personal av vår svenska befolkning högt och lågt, och samtidigt uppmana människor från övriga världen att flytta till Sverige för att få jobb. Nej, helt idiotiskt måste jag säga. Kalla mig korkad om du så önskar, men jag kan i alla fall inte se logiken i det. Jag förstår inte hur vi ska kunna sysselsätta folk från utlandet när vi inte har jobb så det räcker till våra egna.

Denna finanskris. Man lyckas visst snubbla in på ämnet på något sätt, vare sig man vill eller inte. Men, det gäller att hålla humöret uppe och vara positiv. Efter regn kommer solsken.