Har idag tillbringat hela dagen på universitetet. Det årliga evenemanget Informatörsdagen gick idag nämligen av stapeln. Bjöds på föreläsningar av bland annat Jan Eliasson och Elaine Bergqvist. Just de två nämnda var faktiskt himla bra! All ära åt de studenter som anordnat det hela!
Jag har tidigare hört talas om de båda. Jan Eliasson var ju naturligtvis lika bildad som väntat. Men Elaine hade jag faktiskt ingen stenkoll på. Men, jag blev väldigt imponerad. Hon var vad jag skulle kalla en naturbegåvning som talare ut retorisk synpunkt. Hon kändes som en fin inspirationskälla i och med att hon verkligen har stått för sin åsikt och lyckats slå sig fram, trots hennes unga ålder. Hennes attityd gav känslan av att man kan lyckas här i livet om man bara tror på sig själv, och inte är rädd. Att allt handlar om att våga.
Hon gav ett exempel på en tillställning då hon var inbjuden att tala direkt efter Göran Persson. Hon hade i uppgift att inte bara göra sitt tal, utan också att nämna Person i talet. Efter att hon ifrågasatt Göran Persson innan start, hade hon råkat höra att Persson gav order till arrangörerna om att Elaine absolut inte fick nämna honom längre. Efteråt hade en journalist frågat Elaine varför hon valde att inte nämna Göran Persson i sitt tal, vilket hon tidigare utlovat. Elaine drog sig då inte för att mörka historien utan talade om precis varför hon inte nämnt honom, och fångade då journalistens intresse och snodde då uppslaget från självaste Persson själv.
Detta låter säkert som en grov chansning i mångas öron. Att våga sätta sig upp mot dåvarande stadsministern. Men, jag och många andra fångade verkligen budskapet i hennes berättelse. Att allt handlar om att våga. För att vinna måste man satsa. Vågar man inte riskera att förlora något, kan man inget vinna.
Jag tror att det ligger mycket i det budskap jag fick av henne under just den delen av föreläsningen. Vi människor känns över lag som ganska fega, i det avseende att vi oftast tar den lätta vägen framför den lite krångligare. Jag behöver inte gå längre än till mig själv, och mina närmsta. Hur mycket människor än pratar, så är det ganska många som fegar ut när det väl kommer till kritan. Efter att ha blivit inspirerad av denna unga dam, ska jag själv försöka leva efter detta. Det ligger nog i att försöka glömma vad man eventuellt kan förlora, och att bara blicka mot vad man kan vinna.
För att avsluta vill jag faktiskt citera Elaine, med ord som hon själv citerade från Göran Persson;
Jag har tidigare hört talas om de båda. Jan Eliasson var ju naturligtvis lika bildad som väntat. Men Elaine hade jag faktiskt ingen stenkoll på. Men, jag blev väldigt imponerad. Hon var vad jag skulle kalla en naturbegåvning som talare ut retorisk synpunkt. Hon kändes som en fin inspirationskälla i och med att hon verkligen har stått för sin åsikt och lyckats slå sig fram, trots hennes unga ålder. Hennes attityd gav känslan av att man kan lyckas här i livet om man bara tror på sig själv, och inte är rädd. Att allt handlar om att våga.
Hon gav ett exempel på en tillställning då hon var inbjuden att tala direkt efter Göran Persson. Hon hade i uppgift att inte bara göra sitt tal, utan också att nämna Person i talet. Efter att hon ifrågasatt Göran Persson innan start, hade hon råkat höra att Persson gav order till arrangörerna om att Elaine absolut inte fick nämna honom längre. Efteråt hade en journalist frågat Elaine varför hon valde att inte nämna Göran Persson i sitt tal, vilket hon tidigare utlovat. Elaine drog sig då inte för att mörka historien utan talade om precis varför hon inte nämnt honom, och fångade då journalistens intresse och snodde då uppslaget från självaste Persson själv.
Detta låter säkert som en grov chansning i mångas öron. Att våga sätta sig upp mot dåvarande stadsministern. Men, jag och många andra fångade verkligen budskapet i hennes berättelse. Att allt handlar om att våga. För att vinna måste man satsa. Vågar man inte riskera att förlora något, kan man inget vinna.
Jag tror att det ligger mycket i det budskap jag fick av henne under just den delen av föreläsningen. Vi människor känns över lag som ganska fega, i det avseende att vi oftast tar den lätta vägen framför den lite krångligare. Jag behöver inte gå längre än till mig själv, och mina närmsta. Hur mycket människor än pratar, så är det ganska många som fegar ut när det väl kommer till kritan. Efter att ha blivit inspirerad av denna unga dam, ska jag själv försöka leva efter detta. Det ligger nog i att försöka glömma vad man eventuellt kan förlora, och att bara blicka mot vad man kan vinna.
För att avsluta vill jag faktiskt citera Elaine, med ord som hon själv citerade från Göran Persson;
Jag är alltid nervös, men aldrig rädd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar