03 mars 2010

Glädjerus, beslutsångest och glass

Trots kylan köpte jag glass idag. Då snackar vi inte vilken glass som helst. Jag fiskade inte upp den på ICA. Och inte heller på Konsum. Jag köpte den från glassbilen. Hemglassbilen! Wei!

Jag hade precis kommit hem från city och satt där med näsan i datorn för att stilla min nyhetshunger. Det var då jag hörde den välbekanta melodin. Jag fick ett glädjerus! Jag älskar ju glass! Innan huvudet hann med att tänka, var jag redan halvvägs ute, på väg ner till glassbilen!

Då ska gudarna veta, att vanligtvis när det far omkring glassbilar här i området, vill jag mer eller mindre avliva gubben som sitter och trycker på knappen som avfyrar melodin. Här i Karlstad finns det nämligen en fejkglassbil. Den är hemsk! Fel färger, värdelöst glassutbud, och framförallt: En fasansfull melodi som driver mig till vansinne! Ett litet, litet tips till fejkglassgubben: Stay away!

Annat ljud i skällan blev det där emot idag. När jag kom ner till glassbilen fick jag plötsligt en sådan där löjlig beslutsångest. Vilken glass ville jag ha? Jag blev 8 år igen! Jag ville ha alla glassar som syntes på där på tavlan! Varför bara välja en sort? Svaret är enkelt: Jag har världens minsta frys.

Ett par minuter senare hade glassgubben antingen tröttnat på en överförtjust Emelie och ville att jag skulle köpa min glass, sluta prata och försvinna. Eller, så ville han nog bara hjälpa till.
- Du känns som en typisk tjej som gillar Sandwich, sa han och log. Han log precis som en typisk glassgubbe.

Ja, vad kan man säga. Glassgubben blåste bort min beslutsångest. En minut senare vandrade jag nöjt upp för trapporna till lägenheten, med en kartong Sandwich under armen.

Ps. Det smakade gott som satan! Himmelskt!

1 kommentar:

Bolticluder sa...

Usch, ja! Glassiiiigt! DU-DUDU-DUDUDU-DU...Jag dräper fejkglassarn!