En fantastisk helg har gått mot sitt slut. Vilket innebär att jag är åter i Karlstad. Lite av en besvikelse, jag ville vara kvar, spola tillbaka klockan och få återuppleva helgen igen. Synd att resande i tiden är för modernt till och med för 2010...
Fredagen var fantastisk och innehöll besök hos kusinen, indisk lunch och årets höjdpunkt: Kent. Det var otroligt trevligt att hälsa på Linda, som dessutom berättade att lunchen avnjutits på Stockholms bästa, indiska restaurang. Det gjorde att maten plötsligt kändes ännu trevligare! Vad gäller kvällen och Kent, så saknar jag nästan ord. Jag väljer därför att citera min vän Anton, som uttryckte det hela med så kloka ord:
- Kent: Det närmaste religiös uppenbarelse man kan komma.
Ja, jag är villig att instämma.
Kent-oskulden var inte den enda oskuld som rök under helgen. Hockey-oskulden åkte med i samma veva. Igår var vi nämligen på Hovet för en hockeymatch. Djurgården vs. Södertälje. Kanske inga lag jag hade valt själv, men det var trevlig stämning. Kommer förmodligen bli ytterligare ett hockeybesök, men då får det bli med Färjestad. Dels för att jag skulle vara en dålig Karlstadbo om jag aldrig tog del av stadens stolthet, samt att deras introlåt kan vara den trevligaste jag vet.
Efter ett stycke grekisk restaurang kommer vi nu till lördagens, och antagligen helgens, absoluta höjdpunkt: Vi kommer ut från restaurangen vid Globen, en man försöker pracka på oss biljetter. Det visar sig vara biljetter till Kent. Kent! Vissa hade väldigt svårt att motstå, och slog till. Ett fåtal minuter senare var vi åter på Annexet, och med sång och glädje avnöjts ännu en spelning. Tack gud för Kent. För ett halvår sedan hade Kent endast ett par låtar i min allmäna spellista, och jag lyssnade ibland. Idag har de två egna spellistor. Jag frågar mig dagligen, varför upptäckte jag inte denna gudagåva helt och fullkomligt, lite tidigare? Jag lyssnar hela tiden. Igår. Idag. Imorgon. Jag saknade dock 747 på konserten. Och valsen. Och Kent – Chans.
Idag, en söndag. Februaris sista. Varför så bitter? Jag ville inte åka hem. Jag ville stanna kvar. Återuppleva helgen en gång till. Men, det går fler tåg.
Fast vad gäller tågen kanske man inte ska vara för säker. Det är ju trots allt med hjälp av SJ som jag skulle ta mig tillbaka till huvudstaden... Men åter skola jag fara. För jag får visioner i mitt huvud när du ler. Har aldrig träffat någon som du.
God afton.
Schlaf gut.
PS. För att påminna dig är ordet du glömmer verpassen
Fredagen var fantastisk och innehöll besök hos kusinen, indisk lunch och årets höjdpunkt: Kent. Det var otroligt trevligt att hälsa på Linda, som dessutom berättade att lunchen avnjutits på Stockholms bästa, indiska restaurang. Det gjorde att maten plötsligt kändes ännu trevligare! Vad gäller kvällen och Kent, så saknar jag nästan ord. Jag väljer därför att citera min vän Anton, som uttryckte det hela med så kloka ord:
- Kent: Det närmaste religiös uppenbarelse man kan komma.
Ja, jag är villig att instämma.
Kent-oskulden var inte den enda oskuld som rök under helgen. Hockey-oskulden åkte med i samma veva. Igår var vi nämligen på Hovet för en hockeymatch. Djurgården vs. Södertälje. Kanske inga lag jag hade valt själv, men det var trevlig stämning. Kommer förmodligen bli ytterligare ett hockeybesök, men då får det bli med Färjestad. Dels för att jag skulle vara en dålig Karlstadbo om jag aldrig tog del av stadens stolthet, samt att deras introlåt kan vara den trevligaste jag vet.
Efter ett stycke grekisk restaurang kommer vi nu till lördagens, och antagligen helgens, absoluta höjdpunkt: Vi kommer ut från restaurangen vid Globen, en man försöker pracka på oss biljetter. Det visar sig vara biljetter till Kent. Kent! Vissa hade väldigt svårt att motstå, och slog till. Ett fåtal minuter senare var vi åter på Annexet, och med sång och glädje avnöjts ännu en spelning. Tack gud för Kent. För ett halvår sedan hade Kent endast ett par låtar i min allmäna spellista, och jag lyssnade ibland. Idag har de två egna spellistor. Jag frågar mig dagligen, varför upptäckte jag inte denna gudagåva helt och fullkomligt, lite tidigare? Jag lyssnar hela tiden. Igår. Idag. Imorgon. Jag saknade dock 747 på konserten. Och valsen. Och Kent – Chans.
Idag, en söndag. Februaris sista. Varför så bitter? Jag ville inte åka hem. Jag ville stanna kvar. Återuppleva helgen en gång till. Men, det går fler tåg.
Fast vad gäller tågen kanske man inte ska vara för säker. Det är ju trots allt med hjälp av SJ som jag skulle ta mig tillbaka till huvudstaden... Men åter skola jag fara. För jag får visioner i mitt huvud när du ler. Har aldrig träffat någon som du.
God afton.
Schlaf gut.
PS. För att påminna dig är ordet du glömmer verpassen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar