Jag har på senaste tiden varit aningen insnöad. Då menar jag inte bokstavligt, att jag blivit insnöad på grund av vädret. Tro det eller ej. Jag menar att jag fastnat i ett visst mönster, och ägnar mig gång på gång åt verk inom samma genre. Jag har nördat film efter film i serien om Johan Falk, polisen som rör sig bland kriminella i den undre världen. Bredvid min säng vilar dessutom boken Snabba cash, och jag bara längtar efter att få se även den filmen. Därför blev mitt val av bok nu ganska enkelt. Det blev givetvis boken Svensk maffia av Lasse Wierup och Matti Larsson.
De båda har tillsammans skildrat och gett liv till hopsamlad fakta om Sveriges kriminella gäng, gällande hur de uppkommit och utvecklats. De har låst upp dörrar som vi "vanliga människor" inte tidigare haft tillträde till. De har öppnat dörren åt oss och låtit oss tjuvkika på vad som kan hända i det okända, i den undre världen. De har flätat ihop historier från alla möjliga parter som på olika sätt påverkats av gängkulturen, och presenterat dem i form av en samlad berättelse. Det som jag tycker är mest imponerande är att boken egentligen bara består av massa fakta, som de på ett spännande sätt lyckats ge liv och berätta på ett spännande sätt. De sätter in faktan i verkliga situationer, kopplar ihop det med intervjuer med verkliga människor och varvar med egna åsikter och ståndpunkter.
Språket i boken är målande och berättande, samtidigt som det håller en enkelhet och är mycket informativt. Jag skulle kalla det en god jämvikt mellan dokumentär kontra skönlitterär form. Jag uppskattar det. En sak som är säker, är dock att jag tveklöst väljer att kalla verket för journalistisk litteratur. Det eftersom att jag hävdar att faktan tar större plats än fiktionen.
Det som är farligt, när man sitter som åskådare och läser böcker av detta slag, är att man lätt kan suga i sig informationen och vara säker på att det är sant. Det enda man behöver är den lilla underrubriken som talar om att historien baseras på en verklig historia. Det många kan glömma bort att ha i åtanke är att skribenten alltid har en partisk roll i framställandet av det litterära verket, oavsett hur opartisk denne påstår sig att vara. Skribenten blir partisk vare sig man vill eller ej. Partisk eftersom att varje val blir ett aktivt och avgörande val. Det är skribenten som väljer hur historien ska berättas och hur den ska vinklas. Varje enskilt ord kan ha en påverkande makt. Vad gäller skildringen som görs i just Svensk maffia, så skulle jag påstå att den håller hög grad av sanning och trovärdighet. Det är inte bara författarnas egna åsikter, de kan styrka sina fakta med uttalanden från både polis och brottsoffer samt från både befintliga och före detta gängmedlemmar.
Jag anser att denna form av journalistik är extremt viktig. Det är viktigt att det finns journalister som vågar och vill ta sig under ytan för att komma åt fakta som inte frivilligt gör sig synlig. Jag skulle gissa på att arbetet inte alltid varit en dans på rosor, utan precis som boken berättar, så är det en farlig värld som man helst håller sig utanför. Man brukar säga att journalister har en viktig roll och har till uppgift att granska samhällets makthavare. Det uttrycket syftar givetvis främst till att granska den makt som är vår folkvalda makt vars uppgift är att styra landet. I takt med att kriminaliteten i Sverige ständigt förändras, hävdar jag att man måste vidga begreppet och fundera vilka som ska få ingå i denna maktgrupp som ständigt bör granskas. I boken framgår tydligt att just makt är den centrala punkt som alla vilsna själar söker och saknar när de söker sig till gängkulturen. De vill hitta en gemensam punkt och ett brödraskap där alla ställer upp för varann, vilket genererar just makt.
En anledning till att landets murvlar ska granska den styrande makten, är för att makthavarna ska veta att de har ögonen på sig, så de inte kan göra som de vill. Kanske är det just vad som har blivit problemet med svensk kriminalitet, att makten blivit så stark under ytan, så de som sitter högst på tronen kan göra som de vill? Svensk maffia ger lite av en glad nyhet, att denna typ av journalistik inte bara granskar makten där uppe, utan nu även gräver djupt och förmedlar vad som händer långt där nere. Där nere under ytan.
De båda har tillsammans skildrat och gett liv till hopsamlad fakta om Sveriges kriminella gäng, gällande hur de uppkommit och utvecklats. De har låst upp dörrar som vi "vanliga människor" inte tidigare haft tillträde till. De har öppnat dörren åt oss och låtit oss tjuvkika på vad som kan hända i det okända, i den undre världen. De har flätat ihop historier från alla möjliga parter som på olika sätt påverkats av gängkulturen, och presenterat dem i form av en samlad berättelse. Det som jag tycker är mest imponerande är att boken egentligen bara består av massa fakta, som de på ett spännande sätt lyckats ge liv och berätta på ett spännande sätt. De sätter in faktan i verkliga situationer, kopplar ihop det med intervjuer med verkliga människor och varvar med egna åsikter och ståndpunkter.
Språket i boken är målande och berättande, samtidigt som det håller en enkelhet och är mycket informativt. Jag skulle kalla det en god jämvikt mellan dokumentär kontra skönlitterär form. Jag uppskattar det. En sak som är säker, är dock att jag tveklöst väljer att kalla verket för journalistisk litteratur. Det eftersom att jag hävdar att faktan tar större plats än fiktionen.
Det som är farligt, när man sitter som åskådare och läser böcker av detta slag, är att man lätt kan suga i sig informationen och vara säker på att det är sant. Det enda man behöver är den lilla underrubriken som talar om att historien baseras på en verklig historia. Det många kan glömma bort att ha i åtanke är att skribenten alltid har en partisk roll i framställandet av det litterära verket, oavsett hur opartisk denne påstår sig att vara. Skribenten blir partisk vare sig man vill eller ej. Partisk eftersom att varje val blir ett aktivt och avgörande val. Det är skribenten som väljer hur historien ska berättas och hur den ska vinklas. Varje enskilt ord kan ha en påverkande makt. Vad gäller skildringen som görs i just Svensk maffia, så skulle jag påstå att den håller hög grad av sanning och trovärdighet. Det är inte bara författarnas egna åsikter, de kan styrka sina fakta med uttalanden från både polis och brottsoffer samt från både befintliga och före detta gängmedlemmar.
Jag anser att denna form av journalistik är extremt viktig. Det är viktigt att det finns journalister som vågar och vill ta sig under ytan för att komma åt fakta som inte frivilligt gör sig synlig. Jag skulle gissa på att arbetet inte alltid varit en dans på rosor, utan precis som boken berättar, så är det en farlig värld som man helst håller sig utanför. Man brukar säga att journalister har en viktig roll och har till uppgift att granska samhällets makthavare. Det uttrycket syftar givetvis främst till att granska den makt som är vår folkvalda makt vars uppgift är att styra landet. I takt med att kriminaliteten i Sverige ständigt förändras, hävdar jag att man måste vidga begreppet och fundera vilka som ska få ingå i denna maktgrupp som ständigt bör granskas. I boken framgår tydligt att just makt är den centrala punkt som alla vilsna själar söker och saknar när de söker sig till gängkulturen. De vill hitta en gemensam punkt och ett brödraskap där alla ställer upp för varann, vilket genererar just makt.
En anledning till att landets murvlar ska granska den styrande makten, är för att makthavarna ska veta att de har ögonen på sig, så de inte kan göra som de vill. Kanske är det just vad som har blivit problemet med svensk kriminalitet, att makten blivit så stark under ytan, så de som sitter högst på tronen kan göra som de vill? Svensk maffia ger lite av en glad nyhet, att denna typ av journalistik inte bara granskar makten där uppe, utan nu även gräver djupt och förmedlar vad som händer långt där nere. Där nere under ytan.
3 kommentarer:
Mycket bra och välskriven recension! Det har uppenbarligen sina fördelar att vara insnöad;-)
Ett bra nyckelord är betydelsen av "god jämvikt" som du skriver. Håller också med om det luriga i undertexter av typen "baserat på en verklig historia". Ditt resonemng kring "makten där nere" är verkligen tankeväckande!
Stilitistiskt påminner blogginlägget om dekadenta filosofiska teorier om media historien. Du har även en bra blandning mellan versaler och gemener som förenas en en aliteration av ebenholts. Ditt skrivande späner bågen och skjuter ordet rakt in i framtiden samtidigt som det skapas en känsla av själen inte väger någonting och vill man omsluta känslan får gud ta fram sin stora passare.
Hej!
Jag har läst samma bok, och håller på det stora hela med dig. Det är verkligen en gedigen samling fakta som har förvandlats till en läsvärd berättelse. Skickligt!
Skicka en kommentar