En och annan av mina vänner slåss för tillfället mot viss grad av livspanik. Detta har fått mig att halka in på samma spår. Inte i form av panik, utan i tankar på framtiden.
Det är svårt att veta hur framtiden ser ut. Ingen kan ju veta säkert. Det enda man kan göra är att tro och gissa. Ändå känns det som att jag just nu har målat upp en klar bild i mitt huvud, om hur jag vill att allt ska bli tillslut. Var jag vill hamna, vad jag vill göra... Jag vet. Jag känner mig säker.
Livet kan liknas vid ett pussel. Alla bitar måste falla på plats. En enda bit kan förstöra hela pusslet. Jag hoppas mina bitar hittar sin enda och rätta plats.
Speciellt den viktigaste biten.
Vad vore jag annars? Ingenting och ingenstans.
En sak vet jag säkert. Lita på, och lev i nuet. Carpe diem.
Det är svårt att veta hur framtiden ser ut. Ingen kan ju veta säkert. Det enda man kan göra är att tro och gissa. Ändå känns det som att jag just nu har målat upp en klar bild i mitt huvud, om hur jag vill att allt ska bli tillslut. Var jag vill hamna, vad jag vill göra... Jag vet. Jag känner mig säker.
Livet kan liknas vid ett pussel. Alla bitar måste falla på plats. En enda bit kan förstöra hela pusslet. Jag hoppas mina bitar hittar sin enda och rätta plats.
Speciellt den viktigaste biten.
Vad vore jag annars? Ingenting och ingenstans.
En sak vet jag säkert. Lita på, och lev i nuet. Carpe diem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar