Helgen spenderades i en stad på Östgötaslätten. Staden där idéer blir verkligheter, eller ja, det är i alla fall denna stads motto - Linköping.
Det hela började med att jag och min reskamrat Josefine fick uppleva en form av stress som jag skulle kalla för allt annat än hälsosamt. Vi stod och väntade på bussen som skulle ta oss till tåget. Ute i god tid - trodde vi. Hade det varit en vardag hade vi varit i god tid. Men var det vardag kanske, Nej! Vi insåg att om vi skulle vänta på nästa buss, skulle vi också få vänta satans länge på tåget. Vi skulle med andra ord missa tåget. Efter många om och men, och efter att ha väckt vår kära vän efter en kväll downtown, fick vi slutligen skjuts och hann med tåget. Så än en gång, Tack!
Väl i Linköping var det dags för kalas. Alla nya bekantskaper i Linköping var läskigt enade om ett favoritord. Detta ord går visst att ge som svar på de flesta frågor kan jag lova; Förmodligen.
Helgens låt: Carina
Helgens ord: Förmodligen
Efter en trevlig helg hos vår favorit-Marcus var det dags att åka hem. Precis som på ditvägen blev det mellanlandning i Katrineholm. Idag fick vi också lära oss en sak om denna stad som jag personligen skulle kalla ganska unikt. Efter att ha haft en helg med endast snabbmat var inte donken ett allt för lockande alternativ. Vi begav oss därför ut på stadsvandring i Katrineholm i jakt på en baguette eller sallad. Men fanns det någon mataffär på torget eller i närheten av centrum kanske. Nej, inte vad vi kunde hitta i alla fall. Det är alltså vad jag skulle kalla unikt. När vi vandrat igenom hela staden hittade vi lyckligt nog en liten coop-butik. Men ack vad vi fick leta. Väl inne i denna lilla butik fick vi än en gång börja leta. Var tusan hade de små butiksarbetarna gömt alla baguetter och sallader? Mitt i denna frustration känner sig min reskamrat lite farligt hungrig.
- Snart köper jag ta mig fan en hel limpa!
Jag var minst lika hungrig. Vi hittade oss ett par baguetter till slut. Lyckliga vandrade vi sedan tillbaka till tågstationen. Tänk vad man kan hinna med på ett tågbyte - en stadsvandring genom hela Katrineholm.
Åter hungrig. Baguetten har förlorat sin mättande kraft.
Dags för lite kvällsmat.
God afton.
Det hela började med att jag och min reskamrat Josefine fick uppleva en form av stress som jag skulle kalla för allt annat än hälsosamt. Vi stod och väntade på bussen som skulle ta oss till tåget. Ute i god tid - trodde vi. Hade det varit en vardag hade vi varit i god tid. Men var det vardag kanske, Nej! Vi insåg att om vi skulle vänta på nästa buss, skulle vi också få vänta satans länge på tåget. Vi skulle med andra ord missa tåget. Efter många om och men, och efter att ha väckt vår kära vän efter en kväll downtown, fick vi slutligen skjuts och hann med tåget. Så än en gång, Tack!
Väl i Linköping var det dags för kalas. Alla nya bekantskaper i Linköping var läskigt enade om ett favoritord. Detta ord går visst att ge som svar på de flesta frågor kan jag lova; Förmodligen.
Helgens låt: Carina
Helgens ord: Förmodligen
Efter en trevlig helg hos vår favorit-Marcus var det dags att åka hem. Precis som på ditvägen blev det mellanlandning i Katrineholm. Idag fick vi också lära oss en sak om denna stad som jag personligen skulle kalla ganska unikt. Efter att ha haft en helg med endast snabbmat var inte donken ett allt för lockande alternativ. Vi begav oss därför ut på stadsvandring i Katrineholm i jakt på en baguette eller sallad. Men fanns det någon mataffär på torget eller i närheten av centrum kanske. Nej, inte vad vi kunde hitta i alla fall. Det är alltså vad jag skulle kalla unikt. När vi vandrat igenom hela staden hittade vi lyckligt nog en liten coop-butik. Men ack vad vi fick leta. Väl inne i denna lilla butik fick vi än en gång börja leta. Var tusan hade de små butiksarbetarna gömt alla baguetter och sallader? Mitt i denna frustration känner sig min reskamrat lite farligt hungrig.
- Snart köper jag ta mig fan en hel limpa!
Jag var minst lika hungrig. Vi hittade oss ett par baguetter till slut. Lyckliga vandrade vi sedan tillbaka till tågstationen. Tänk vad man kan hinna med på ett tågbyte - en stadsvandring genom hela Katrineholm.
Åter hungrig. Baguetten har förlorat sin mättande kraft.
Dags för lite kvällsmat.
God afton.
4 kommentarer:
Verkar som ni haft de bra i Linköping?! :) Hörde att Simon fick rycka ut som taxi:P
Linköping var mkt trevligt! :) Kul att träffa Marcus och hans vänner. Mkt fin stad också faktiskt. Plus att han tog med oss till en glassbar som hade uuuuunderbart god glass! :)
Och ja, God bless Simon! Vi hade missat tåget utan honom!
Vad fint det blev med ny design :)
Tackar så mkt! :)
Skicka en kommentar