Det började vackert. Jag stod där framför tvn, med handen på hjärtat och stämde in i nationalsången. Kanske var inte min morgonrock den ultimata outfiten, det kan jag erkänna. Men, den är ju i alla fall blå. Alltid något.
Tillvaron just nu är dock inte lika vacker. Inte vacker alls. Jag är milt uttryckt förbannad. Vad har hänt med svensk handboll? Med fyra VM-guld och lika många EM-guld i bagaget måste de väl ändå kunna prestera bättre än så här? Jag blir besviken. Tacka vet jag de gamla Bengan Boys. Under det ljuva 90-talet behövde man då aldrig oroa sig. Då stod vi på prispallen år efter år. Det var en vacker medaljskörd. Mycket vacker. Lite konservativ som jag är, så säger jag det igen: Det var bättre förr.
Trots att det svenska spelet idag var en stor besvikelse, fanns det ändå speciellt en grabb värd att hyllas. Fredrik Petersen. Han växer i mina ögon den lille Ystadspojken. En gång gjorde han ett himla trevligt mål, trots att filmen inte håller bästa kvalitet, är den ändå värd att ses: http://www.youtube.com/watch?v=vNrlyP_OoYE.
Det fanns dock två gånger under matchens gång som jag skrattade riktigt mycket. Det var när Oscar Carlén råkade vara lite klantig. Claes Hellgren fällde då en ganska rolig kommentar: "Han kanske inte har lärt sig alla grundregler än, han är ju trots allt bara 21 år..." Ja du Claes, du har nog rätt. Jag är säker på att man får spela i tyska bundesligan om man inte kan grundreglerna...
Andra gången som var underhållande var under en time out. Ola Lindgren stod där och skrek som ett vilddjur, och lät under en sekvens som hans gamle tränare Bengan själv. Det var roligt. Jätteroligt. För då kom jag att tänka på detta: http://www.youtube.com/watch?v=hJzvXRl1TRk. Och bara så alla vet, jag gillar Bengan. Han är trevlig. Jättetrevlig.
Ps. Kära Bengan, kom tillbaka som tränare! Dina efterträdare har inte fattat hur man vinner!
Tillvaron just nu är dock inte lika vacker. Inte vacker alls. Jag är milt uttryckt förbannad. Vad har hänt med svensk handboll? Med fyra VM-guld och lika många EM-guld i bagaget måste de väl ändå kunna prestera bättre än så här? Jag blir besviken. Tacka vet jag de gamla Bengan Boys. Under det ljuva 90-talet behövde man då aldrig oroa sig. Då stod vi på prispallen år efter år. Det var en vacker medaljskörd. Mycket vacker. Lite konservativ som jag är, så säger jag det igen: Det var bättre förr.
Trots att det svenska spelet idag var en stor besvikelse, fanns det ändå speciellt en grabb värd att hyllas. Fredrik Petersen. Han växer i mina ögon den lille Ystadspojken. En gång gjorde han ett himla trevligt mål, trots att filmen inte håller bästa kvalitet, är den ändå värd att ses: http://www.youtube.com/watch?v=vNrlyP_OoYE.
Det fanns dock två gånger under matchens gång som jag skrattade riktigt mycket. Det var när Oscar Carlén råkade vara lite klantig. Claes Hellgren fällde då en ganska rolig kommentar: "Han kanske inte har lärt sig alla grundregler än, han är ju trots allt bara 21 år..." Ja du Claes, du har nog rätt. Jag är säker på att man får spela i tyska bundesligan om man inte kan grundreglerna...
Andra gången som var underhållande var under en time out. Ola Lindgren stod där och skrek som ett vilddjur, och lät under en sekvens som hans gamle tränare Bengan själv. Det var roligt. Jätteroligt. För då kom jag att tänka på detta: http://www.youtube.com/watch?v=hJzvXRl1TRk. Och bara så alla vet, jag gillar Bengan. Han är trevlig. Jättetrevlig.
Ps. Kära Bengan, kom tillbaka som tränare! Dina efterträdare har inte fattat hur man vinner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar