Jag stängde precis av tvn. Jag och min sambo/Bosse/syltungen... eller ja, Josefine om ni så skulle önska -ja, kärt barn har många namn- har precis skvallrat bort ett par timmar, samtidigt som Sex and the city har spelats i bakgrunden. Det ena avsnittet som förgyllde tillvaron handlar om att Carrie ska avgöra om hon är pessimist eller optimist. Det var då det slog mig, vad tusan är jag? Optimist eller pessimist? Pessimist eller optimist?
Jag har ingen aning.
Jag sitter här och tänker på livet just nu, för att komma fram till vad jag är. Jag tror att jag känner mig ganska positiv. Tycker att livet är ganska trevligt, och tror alltid att allt kommer att lösa sig på ett sätt eller ett annat. Men gör det mig verkligen till optimist? För, jag är nog ganska negativt inställd till nya saker. Jag köper exempelvis alltid samma pizza. Jag testar aldrig någon ny. Jag har liksom redan innan bestämt mig för att det inte finns någon godare. Jag är negativ till alla andra pizzor. Gör det mig till pessimist? Kanske en pizzapessimist.
Kan man inte få vara lite av varje.
Kanske en opesstimist. Jag ska införa det som ett riktigt ord.
Jag har ingen aning.
Jag sitter här och tänker på livet just nu, för att komma fram till vad jag är. Jag tror att jag känner mig ganska positiv. Tycker att livet är ganska trevligt, och tror alltid att allt kommer att lösa sig på ett sätt eller ett annat. Men gör det mig verkligen till optimist? För, jag är nog ganska negativt inställd till nya saker. Jag köper exempelvis alltid samma pizza. Jag testar aldrig någon ny. Jag har liksom redan innan bestämt mig för att det inte finns någon godare. Jag är negativ till alla andra pizzor. Gör det mig till pessimist? Kanske en pizzapessimist.
Kan man inte få vara lite av varje.
Kanske en opesstimist. Jag ska införa det som ett riktigt ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar