Det är lördag kväll, snön vräker ner och jag passar på att bjuda på årets första inlägg från min sida. Jag är nu tillbaka i Trollhättan efter att ha firat in det nya året i solens stad, Karlstad. Tveksam till att just solen yttrade sig. Men, det låter ju så trevligt. Solens stad.
Det nya året firades in i goda vänners lag hemma hos unga fröken Tengroth. Det var trevligt. Inget extremt storslaget, men trevligt. Just nyårsafton blir dock alltid på ett eller annat sätt aningen underlig. I alla fall för mig. Antingen inträffar alltid något oväntat, eller så råkar man ut för något man sagt att man ska undvika. Oavsett, underligt! Alla har dessutom så höga förhoppningar om att det ska bli årets mest betydelsefulla kväll. Men, hur ofta händer egentligen det? Jag skulle säga, ganska sällan. Kanske är det därför aftonen alltid blir skum, för att alla försöker så hårt för att göra kvällen i fråga så förbannat legendarisk? Nyårsafton har väl mig vetligt 24 lika långa timmar som årets resterande 364 dagar...? Eller?
Jag tänker inte ta upp det bästa med 2009, och inte heller det sämsta för den delen. Jag tänker inte ha några bestämda förhoppningar för 2010, och inget nyårslöfte heller. Kalla mig tråkig om du så önskar, men jag tror inte på sådant ska jag ärligt erkänna. Det blir som det blir helt enkelt. Man gör så gott man kan, och får försöka se sina misstag som att man blir en erfarenhet rikare. Allt löser sig, på ett sätt eller ett annat vis. Och skulle man tråkigt nog sitta där i besvikelse, sorg eller något annat elände, då är det så man får tänka: det löser sig. Som jag brukar säga, -i viss skämtsam ton bör tilläggas- det är bara att bryta ihop och gå vidare!
Ha ett gött år för tusan! Och se till att fånga varje dag. Alla 365.
Det nya året firades in i goda vänners lag hemma hos unga fröken Tengroth. Det var trevligt. Inget extremt storslaget, men trevligt. Just nyårsafton blir dock alltid på ett eller annat sätt aningen underlig. I alla fall för mig. Antingen inträffar alltid något oväntat, eller så råkar man ut för något man sagt att man ska undvika. Oavsett, underligt! Alla har dessutom så höga förhoppningar om att det ska bli årets mest betydelsefulla kväll. Men, hur ofta händer egentligen det? Jag skulle säga, ganska sällan. Kanske är det därför aftonen alltid blir skum, för att alla försöker så hårt för att göra kvällen i fråga så förbannat legendarisk? Nyårsafton har väl mig vetligt 24 lika långa timmar som årets resterande 364 dagar...? Eller?
Jag tänker inte ta upp det bästa med 2009, och inte heller det sämsta för den delen. Jag tänker inte ha några bestämda förhoppningar för 2010, och inget nyårslöfte heller. Kalla mig tråkig om du så önskar, men jag tror inte på sådant ska jag ärligt erkänna. Det blir som det blir helt enkelt. Man gör så gott man kan, och får försöka se sina misstag som att man blir en erfarenhet rikare. Allt löser sig, på ett sätt eller ett annat vis. Och skulle man tråkigt nog sitta där i besvikelse, sorg eller något annat elände, då är det så man får tänka: det löser sig. Som jag brukar säga, -i viss skämtsam ton bör tilläggas- det är bara att bryta ihop och gå vidare!
Ha ett gött år för tusan! Och se till att fånga varje dag. Alla 365.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar