Radion - min gamle trogne vän

Igår gjorde jag en god gärning. Ja, så ser i alla fall jag det. Jag gjorde något för att bevara de medier vi har idag. Jag köpte en radio. En silverfärgad klockradio med alla dess finesser. Kan ni tänka er, med både med funktioner som sleep, snooze och alarm etc. Ja, en prima klockradio det förstår ni det.

Det hela började här om kvällen, i fredags. Det var karlavagnen på P4, än en gång med Birro vid mikrofonen. Jag ville lyssna. Men, just denna kvällen bestämde sig webradion för att krångla. Inte ett enda litet pip som kunde tas för karlavagnen. Knäpptyst var snarare melodin. Så det blev varken Birro eller Karlavagnen den kvällen. Det var då jag bestämde mig. Man kan inte lita på webradion. Jag måste ha en riktig radio. Så, en klockradio det blev.

Tidigt nästa tag -alltså igår- gjorde jag slag i saken och tog bussen ner till stan. Jag gick in i första bästa butik som kunde tänkas ha vad jag sökte. Och jag hittade den. Min nya klockradio. Den spelar sina toner i detta nu. Jag ska snart somna till radions ljud. Blir inget karlavagnen ikväll. Men, jag somnar tryggt i vetskap om att imorgon kan ingen webradio i världen köra käppar i hjulen och förstöra möjligheten till karlavagnen. Så det så.

Nu mina vänner säger jag godnatt.