Jämställdhetsfrågan är ju alltid mer eller mindre på tapeten. För tillfället tycker jag att det kanske hör till det lite mindre och att frågan är en aning sval. Nu hissas frågor om finanskrisen och liknande högre till skyarna, förståeligt, det är trots allt för stunden mer aktuellt. Trots att jämställdhetsdebatten för tillfället, enligt mig naturligt vis, inte är lika omtalad, har jag de senaste dagarna hamnat i jämställdhetsdebatter med människor i min omgivning, jag vet inte hur många gånger. Jag har för den delen inget emot att diskutera det, jag yttrar gärna mina åsikter i ämnet.
Det komiska måste jag säga är att det är män som mer eller mindre gör att man diskuterar det. De kommer med en provocerande kommentar mot mig som kvinna och sedan sitter och väntar på vad jag ska har som svar på tal. De måste ju förstå lika väl som jag att jag naturligtvis kommer säga emot dem. På så vis anser jag att män tvingar fram frågan genom att vara provocerande. De vill verkligen diskutera det. De har bara kommit på en metod som de tror är idiotsäkert diskret för att väcka debatt, men sorry pojkar små, jag har knäckt koden.
Visst blir samhället mer jämställt, utvecklingen går som tur är mer framåt än bakåt. Men igår kväll såg jag ett tydligt exempel där man ser skillnad på respekt mot kvinnor jämfört med män. Jag åkte igår buss in till staden -tanken var att jag skulle slå klackarna i taket och dansa hela kvällen-, klockan var efter elva och bussen var proppfull med studenter. Vi möttes av en busschaufför som mer eller mindre var i chocktillstånd. Hon, det var alltså en kvinna -inte ofta man ser på de senare turerna, men igår så- som körde. Hon blev bemött på ett vad jag skulle kalla mindre trevligt sätt av en del personer. Men vad hjälpte det att hon ens reagerade. Det var skrik och väsen, eftersom att jag själv var spiknykter igår blev man extra medveten om att vissa fyllon går bara att beskriva med ett enda ord; odrägliga.
För att komma till min poäng. Om en manlig chaufför hade stannat bussen och gjort ett litet rytande, skulle jag gissa på att ganska många skulle inta ett tillstånd av några sekunders allvarlig tystnad. Skulle vår lilla tant chaufför från igår gjort samma sak, skulle jag snarare gissa på att vi hade befunnit oss i en galet skrattande buss. Det insåg nog lilla tant också, så hon lät bli. Kanske lika tur det. Visst, det är likadant på bussen varje gång man satsar på utekväll, men igår reagerade man på det på grund av att stackars tanten var näst intill rädd. Skulle inte tro att hon skulle beskriva den arbetsmiljön som behaglig. Tyckte faktiskt lite synd om henne får jag erkänna. Där öppnades ögonen och jag såg det ur en synvinkel angående respekt jag inte tänkt på tidigare.
Kanske är det där jämställdhetsfrågan har sitt allra största problem. Kanske är det respekt för varandra som saknas. Inte för att vara partisk, men kanske främst respekt från män till kvinnor.
Jag tycker faktiskt bara att det finns en lösning för att komma vidare; män måste bli sötare och kvinnor måste bli tuffare.
Med det var min funderare slut för den här gången och jag säger godnatt.
Det komiska måste jag säga är att det är män som mer eller mindre gör att man diskuterar det. De kommer med en provocerande kommentar mot mig som kvinna och sedan sitter och väntar på vad jag ska har som svar på tal. De måste ju förstå lika väl som jag att jag naturligtvis kommer säga emot dem. På så vis anser jag att män tvingar fram frågan genom att vara provocerande. De vill verkligen diskutera det. De har bara kommit på en metod som de tror är idiotsäkert diskret för att väcka debatt, men sorry pojkar små, jag har knäckt koden.
Visst blir samhället mer jämställt, utvecklingen går som tur är mer framåt än bakåt. Men igår kväll såg jag ett tydligt exempel där man ser skillnad på respekt mot kvinnor jämfört med män. Jag åkte igår buss in till staden -tanken var att jag skulle slå klackarna i taket och dansa hela kvällen-, klockan var efter elva och bussen var proppfull med studenter. Vi möttes av en busschaufför som mer eller mindre var i chocktillstånd. Hon, det var alltså en kvinna -inte ofta man ser på de senare turerna, men igår så- som körde. Hon blev bemött på ett vad jag skulle kalla mindre trevligt sätt av en del personer. Men vad hjälpte det att hon ens reagerade. Det var skrik och väsen, eftersom att jag själv var spiknykter igår blev man extra medveten om att vissa fyllon går bara att beskriva med ett enda ord; odrägliga.
För att komma till min poäng. Om en manlig chaufför hade stannat bussen och gjort ett litet rytande, skulle jag gissa på att ganska många skulle inta ett tillstånd av några sekunders allvarlig tystnad. Skulle vår lilla tant chaufför från igår gjort samma sak, skulle jag snarare gissa på att vi hade befunnit oss i en galet skrattande buss. Det insåg nog lilla tant också, så hon lät bli. Kanske lika tur det. Visst, det är likadant på bussen varje gång man satsar på utekväll, men igår reagerade man på det på grund av att stackars tanten var näst intill rädd. Skulle inte tro att hon skulle beskriva den arbetsmiljön som behaglig. Tyckte faktiskt lite synd om henne får jag erkänna. Där öppnades ögonen och jag såg det ur en synvinkel angående respekt jag inte tänkt på tidigare.
Kanske är det där jämställdhetsfrågan har sitt allra största problem. Kanske är det respekt för varandra som saknas. Inte för att vara partisk, men kanske främst respekt från män till kvinnor.
Jag tycker faktiskt bara att det finns en lösning för att komma vidare; män måste bli sötare och kvinnor måste bli tuffare.
Med det var min funderare slut för den här gången och jag säger godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar