17 december 2008

Att gå på cirkus

Det var inte bara på autobahn jag höll till vid mitt besök i Stuttgart, som tur var! Våra vänner som vi besökte hade bokat biljetter till en cirkus. Tydligen är det tradition i Stuttgart, att varje år vid jul samla de bästa cirkusartisterna runt om i världen till en gemensam föreställning. Innan mitt besök förra veckan hade jag inte varit på cirkus på flera år, och då var det väl på Edsborgs parkering i Trollhättan skulle jag gissa på. Så det ska väl tilläggas att jag var en aning skeptisk till det hela innan vi gick dit, jag hade ju aldrig själv bokat cirkusbiljetter. Det enda som gjorde mig nyfiken var att det var elitartister från hela världen, och inte någon vanlig lokalcirkus. Föreställningen var högt över min förväntan med nummer som var extremt imponerande.

Det var dock en sak jag inte gillade, att de hade med djur. Självklart hade de med djur, det har ju alla. Men, jag gillar det inte. Jag tycker så extremt synd om dem. Jag har aldrig varit speciellt insatt i något som har med djur att göra, men från det att jag var liten har jag svårt för att tycka att det är okej att ha djur som underhållning på det viset. Det är ju liksom inget de valt sjäva. I Stuttgart hade de med hundar, hästar, cameler, lamor och lejon. Jag har aldrig varit på en cirkus med liknande djuruppsättning, men det gjorde inte det hela bättre. Alla i publiken satt och skrattade och applåderade. Jag var nog ganska ensam om att inte göra det. Ingen tänker på vilket liv djuren har, de bara skrattar och har kul. Jag tänker själv på hur jag skulle känna mig om någon tvingade mig att springa runt, runt i en cirkusring och göra massa fina hopp och skutt var eviga dag. Sedan också transporteras i trånga utrymmen för att få göra samma sak på nästa ställe. Sedan kan man ju också fundera på mängden skäll och stryk djuren får innan de kan framföra sina konster. Jag skulle gissa på ganska mycket. Jag tycker inte heller att de ser ut att trivas när de springer där och skuttar. Nej, jag tycker inte alls om det. Tror inte direkt att den skrattande publiken skulle gilla läget i ombytta roller. Om de fick springa där nere i ringen och hoppa, samtidigt som ett gäng lejon sitter och skrattar åt dem. Knappast lika underhållande va?

Nej. Först den dag djur kan prata och själva frivilligt springa där och skutta. Först den dagen skall jag applådera. Och att be om det omöjliga känns ju en aning avlägset får jag säga. Så det blir nog inga applåder från mig på den fronten. Eller har jag kanske missat något, och att det finns pratande lejon? I så fall, kommer jag stå först i kön och bli presenterad.

Inga kommentarer: