Flygplan, applåder och taktkänsla

Åter på svensk mark. Trevligt måste jag säga. Jag gillar dock att flyga. För då känns det verkligen som att man är på semester. Sen kommer dock den där jobbiga delen, när man ska stå vid bandet och vänta på väskan. Det kommer väska efter väska på det satans bandet, och jag blir för varje ny väska mer och mer övertygad om att de tappat bort just min väska. Väskan kom ju dock som vanligt till slut. Just min väska har aldrig kommit bort, men jag står där vid bandet, lika nervös varje gång ändå.

Något som jag dock stör mig enormt på i samband med flyg, det är när folk ska applådera när planet har landat. Okej att vilda svenskar applåderar högt och jobbigt när de åker med ett helt plan likasinnade på solsemester till Grekland eller liknande. Då gör ju alla det. Men, varje gång man åker reguljärflyg, så finns det alltid någon dum svensk med som aldrig åkt annat än charter, och lik förbannat ska sitta där och stoja och klappa i händerna. (och, förlåt om du som läser råkar vara en sån som klappar i händerna och precis råkade bli utpekad som någon jag stör mig på).

När vi ändå har applåder på tapeten vill jag fortsätta på det spåret. Och ja, jag kan redan nu be om ursäkt till den grupp människor jag tänker angripa här näst. Det gäller folk som går emot majoriteten när det gäller att klappa till musiken på konserten. Det är trevligt, det tycker jag också, till en viss gräns. Men, lik förbannat ska det alltid sitta en tondöv människa som är totalt befriad från taktkänsla, och klappa i baktakt. Det hatar jag! Du, du som är befriad från taktkänsla, titta dig omkring nästa gång så lär du märka att du inte klappar samtidigt som de som sitter bredvid dig.

Förresten så är det kanske inte så många som vet om ifall de klappar i baktakt. Så, för säkerhets skull bör vi alla kolla en extra gång åt både höger och vänster innan vi börjar klappa. Man vet ju aldrig. Avstå dock helst från klappandet på flygplan. Tack.

Ps. Jag gillar applåder egentligen. Det är trevligt. Tro det eller ej.