Gasen i botten!

Jag har idag -liksom väldigt många andra- sprungit ett race på mellandagsrean. Varför jag gör det frågar jag mig varje år, man hittar ju ändå aldrig något man vill ha. I alla fall inte på rean.

På grund av att alla dessa stressade människor skall ut och shoppa, blir det extrem trafik kring köpcentrumet, vilket idag resulterade i en trafikolycka. När folk fick höra att det varit en olycka hörde man massa mummel om att folk alltid kör för fort och att det är därför det händer olyckor. Personligen är jag inte alls säker på att det är på grund av de som kör fort som de flesta olyckorna sker. Ganska många olyckor sker i samband med omkörningar. Men kan man verkligen klandra fortkörarna för alla olyckor? Nej säger jag, inte helt rätt. När jag själv kör om, är det inte för att jag kör fortare än alla andra, utan för att den framför kör betydligt långsammare än vad som är tillåtet. Visst, jag tvingar ingen att köra i 70km/h bara för att det är vad som står på skyltarna. Ni som föredrar att köra i 50km/h, be my guest! Men, ha vett att flytta på er när ni får långa köer efter er! Istället för att 20 bilar skall köra om och riskera en olycka, kör åt sidan och släpp förbi dem!

För er som inte fattat min poäng; klandra inte bara fortkörarna, jag anser att de som kör "för långsamt" också har sin del av kakan när det gäller att orsaka olyckor!

Kör försiktigt,

God kväll.

Konsumera mera!

Igår var jag i Göteborg för ett ärende och lite shopping. Affärerna var som väntat fullpackade med människor. Det finns nog tre stora anledningar till varför det var så fullt av folk;

1. Det var i Göteborg och där bor det ganska mycket folk. 2. Det är helgen innan jul och folk stresshoppar i det syftet. 3. Det var dåligt väder, vilket brukar locka folk till köpcentrumen.

Men hur stor procent av alla människorna där köpte faktiskt något? Betydligt mindre andel än vad som köpte i alla fall. Det kunde man med ögats mått räkna ut.

Det är tyvärr denna rädsla för konsumtion som människan måste komma över om vi ska ta oss ur denna så kallade finanskris. Att de som förlorat sina jobb inte kan köpa något utan stoppar de kronor som kvar under madrassen, är helt förståeligt. Det är inte de som ska konsumera. Det som gäller är att de som har kvar sina jobb måste fortsätta och konusmera istället för att låsa in varje krona i rädsla att de blir de nästa som får sparken. Tänk er ett cenario där ingen alls konsumerar, vad händer då? Med enkel matematisk uträkning krävs alltså ingen fortsatt produktion, och allt fler förlorar jobben.

För att övervinna finanskrisen krävs att pengar sätts i rörelse så att produktionen kan fortgå. Med risk för att låta som en sann shopaholic; Våga konsumera mera!

Att gå på cirkus

Det var inte bara på autobahn jag höll till vid mitt besök i Stuttgart, som tur var! Våra vänner som vi besökte hade bokat biljetter till en cirkus. Tydligen är det tradition i Stuttgart, att varje år vid jul samla de bästa cirkusartisterna runt om i världen till en gemensam föreställning. Innan mitt besök förra veckan hade jag inte varit på cirkus på flera år, och då var det väl på Edsborgs parkering i Trollhättan skulle jag gissa på. Så det ska väl tilläggas att jag var en aning skeptisk till det hela innan vi gick dit, jag hade ju aldrig själv bokat cirkusbiljetter. Det enda som gjorde mig nyfiken var att det var elitartister från hela världen, och inte någon vanlig lokalcirkus. Föreställningen var högt över min förväntan med nummer som var extremt imponerande.

Det var dock en sak jag inte gillade, att de hade med djur. Självklart hade de med djur, det har ju alla. Men, jag gillar det inte. Jag tycker så extremt synd om dem. Jag har aldrig varit speciellt insatt i något som har med djur att göra, men från det att jag var liten har jag svårt för att tycka att det är okej att ha djur som underhållning på det viset. Det är ju liksom inget de valt sjäva. I Stuttgart hade de med hundar, hästar, cameler, lamor och lejon. Jag har aldrig varit på en cirkus med liknande djuruppsättning, men det gjorde inte det hela bättre. Alla i publiken satt och skrattade och applåderade. Jag var nog ganska ensam om att inte göra det. Ingen tänker på vilket liv djuren har, de bara skrattar och har kul. Jag tänker själv på hur jag skulle känna mig om någon tvingade mig att springa runt, runt i en cirkusring och göra massa fina hopp och skutt var eviga dag. Sedan också transporteras i trånga utrymmen för att få göra samma sak på nästa ställe. Sedan kan man ju också fundera på mängden skäll och stryk djuren får innan de kan framföra sina konster. Jag skulle gissa på ganska mycket. Jag tycker inte heller att de ser ut att trivas när de springer där och skuttar. Nej, jag tycker inte alls om det. Tror inte direkt att den skrattande publiken skulle gilla läget i ombytta roller. Om de fick springa där nere i ringen och hoppa, samtidigt som ett gäng lejon sitter och skrattar åt dem. Knappast lika underhållande va?

Nej. Först den dag djur kan prata och själva frivilligt springa där och skutta. Först den dagen skall jag applådera. Och att be om det omöjliga känns ju en aning avlägset får jag säga. Så det blir nog inga applåder från mig på den fronten. Eller har jag kanske missat något, och att det finns pratande lejon? I så fall, kommer jag stå först i kön och bli presenterad.

Galen färd på autobahn

Har precis skuttat in i lägenheten efter ett besök hos vänner i Stuttgart. Trevligt var det! Favoriten blev nog all shopping och besök på julmarknad. För er som inte besökt en tysk julmarknad är det verkligen något jag kan rekommendera! Jag lär åka dit igen.

På väg till all denna shopping bar det av på autobahn. Jag har åkt med flera tyska invånare och är lika chockad varje gång. Jag fattar verkligen inte sättet att köra bil. Gasa på med en hastighet av 140-150km/h och köra på fyrans växel. Är det bara jag eller känns det inte extremt galet? Motorn skriker och mätaren visar nästan 5000 varv. Nog för att jag inte tyckte att körkortsteorin var höjdpunkten på veckan då man höll på med det, men jag lyckades då snappa upp att man inte bör överskrida 3000 varv. 5000 varv är ju helt sjukt, både ekonomiskt och framförallt ur miljösynpunkt. Här i Sverige är vi insatta i så kallad "Eco-driving" för att spara både pengar och mindska utsläppen. Men, det känns som att Sverige blir som en "piss i Missisippi" när vi med våra ca 9 miljoner invånare tänker på det, men att Tysklands ca 84 miljoner inte alls har det i tankarna. Visst, ska man hålla till på autobahn får man se till att ha drag i motorn, men, 5000 varv? Och dessutom ha två växlar kvar.. Nej, helt sanslöst om du frågar mig.

Man kan ju hoppas på en å kallad dominoeffekt. Sverige var ju till exempel ganska tidiga med att införa rökförbud på krogen. Nu har många tagit efter detta, bland annat Tyskland. Man kan ju hoppas på att lite mer vett om miljötänk även kan inspirera!

Året var 2009

Några dagar in i december sitter kanske en och annan och funderar ut nästa års nyårslöfte. Själv ska jag inte ha något löfte, verkligen inte min grej. Jag brukar ge saker en chans, så jag har faktiskt prövat på det där med löften. Någon gång för en massa år sedan lovade jag mig själv att inte äta godis. Men, när någon sedan kom och tryckte upp min favoritgodis mitt framför ögonen på mig. Då är man körd. Jag tryckte i mig godisen med fin aptit och tänkte "Jag tar nyårslöftet nästa år istället.." Men det blev aldrig något nytt löfte. Att ha ett löfte till sig själv ska väl innebära en förbättring för mig kan jag tycka. Att man ska bli av med ett mindre önskvärt beteende. Så varför ska då jag, som inte behöver tänka på vikten, sluta äta godis? Jag ser inget nöje i att avstå från de där underbart goda små röda godisarna, bara för ett nyårslöfte. En gång gjorde jag ett löfte som faktiskt skulle förbättra mig. Jag skulle sluta svära. Men, när jag ungefär fem minuter senare var klantig nog att drämma tån i en tröskel, var också det löftet brutet. Med tanke på att den ramsan lät som allt annat än en vacker visa om blommor och blad, lämnar jag den åt fantasin. Att trappa ner på svärandet var dock en bra sak, för det var nedtrappning som det också slutade i. Ett vackert språk skall förbli vackert, utan ord man blir svart på tungan av. Eller ja, det var ju vad jag skrämde mig själv med. Frågan är om jag ens gick på det när mamma sa det till mig när jag var 7 år..

Som ni hört är jag inte mycket för nyårslöften. Men, ganska intressant är det när människor siar om det nya året. Jag läste förut i det nyaste nummret av Fokus om vad folk anser om det kommande året. Tydligen kommer vi att resa ännu mer under 2009 än i år, och det resmål som kommer ligga högst på listan är Frankrike. Frankrike var kanske inte vad jag hade gissat på. Men, why not. En storstadsresa är nog faktiskt precis vad jag skulle kunna tänka mig. Vi kommer också säga farväl till vår DVD-spelare och istället satsa på Blueray. Själv tror jag inte att Blueray kommer ha sådan genomslagskraft, men vi får väl se. De tror på att Israel kommer att utveckla ett nytt system för uppladdning av elbilar. Det kanske kan mindska den vattenbrist som man tror kommer inträffa. Det är nämligen så att den ökade förbrukningen av biobränsle bidrar till vattenbrist. Det krävs nämligen drygt 9000 liter vatten för att odla soja till 1 liter biobränsle.. Helt sjukt ju!

Jag undrar dock hur mycket av det som egentligen kommer stämma när man sitter här vid samma tidpunkt om ett år. Tidningen The Economist som har gjort sammanställningen gjorde en likadan inför år 2008. Det blev dock ett ganska fett bakslag då man kollar på hur det egentligen blev. Man trodde verkligen inte på en bankkrasch på Wall Street. Men, vad jag tycker så knackar finanskrisen på dörren hos ganska många. Man trodde att oljepriset skulle vara hälften så högt som vad det egentligen stod i när det var som dyrast. Man trodde också att USA:s president skulle vara en kvinna vid namn Hillary Clinton. Ack så fel de hade. Jag kan nämligen se ganska många olikheter mellan henne och segrande Barack Obama.

Jag tycker det är intressant att läsa om vad folk tror kommer inträffa. Jag själv tänker inte varken tycka eller tänka om år 2009 förns om ett år när jag har upplevt saker och har en åsikt om det hela. Tills dess tänker jag ta dagen som den kommer. Ingen idé att planera en massa, det blir ändå aldrig som man tänkt sig.

Nu ska jag sluta snacka år 2009 och koncentrera mig på nuet. Jag har en en väska att packa, för den ska åka med mig på planet till Stuttagart imorgon!
Adios!

Say I do..

Vårt samhälle får hela tiden nya ideal om hur man ska vara och hur man skall bete sig för att uppfattas som "hipp". Ibland kommer vågor av mode, som jag i detta fall inte alls gillar. Jag skall snart berätta om vad jag starkt motsätter mig..

Vad jag har märkt är det fler och fler som förlovar sig nu för tiden, kanske främst i de yngre åldrarna. Problemet är, enligt mig, att det verkar vara någon ny grej för att till exempel märka ut att "han/hon är upptagen, så back off!" Man hör folk komma och säga; "På lördag skall Jag och han/hon förlova oss". Helt sjukt! Jag tycker att det är absurt. Unga människor som inte är mer än 17-18 år gamla bestämmer sig för att de ska gå och förlova sig. De tar ju ungefär lika lättvindigt på det hela som att säga att "På lördag ska Jag gå och köpa nya skor". Det har blivit något man gör om man varit tillsammans tre-fyra månader, helt normalt, man märker ju bara ut sitt revir. Eller?
Det nästan ironiska med det hela är ju att det i många fall slutar med att ringen åker av fingret lika snabbt som den hamnade där. Jag vet inte, ska jag skratta eller ska jag gråta?

Jag undrar, vart har romantiken tagit vägen? Kalla mig gammaldags och konservativ, men i min mening är en förlovning något riktigt stort. Det är verkligen inget jag tar lätt på och skulle kunna tänka mig att sitta och bestämma ett datum då man ska gå hand i hand till juveleraren och beställa ringar, i syfte att visa att mannen i fråga tillhör mig och endast mig. Visst ska han bara tillhöra mig, men inte när jag är 17 år för att jag vill vara cool och modern. Tur att jag inte är 17 längre..

Nej, ska jag någon gång säga I do, ska det vara på riktigt. Det ska vara i syfte att jag vill gifta mig. Det ska vara som i sagorna, i drömmarna, i fantasin som i filmerna! Det ska vara romantiskt. Får jag inget frieri som innefattar romantik och nedstigning på knä, då lär mina läppar vara för evigt förseglade. Man kommer inte få höra ett enda litet I do..

With love.

Äta bör man annars dör man..

Jag sitter här och är lite småhungrig i magen. Inte konstigt att jag tänker på mat.

Igår tänkte jag också på mat. Jag stod i köket och skulle göra i ordning riset, som vi skulle ha till kycklinggrytan som min roommate rörde ihop. Igår var en sådan där dag då vi tog en liten genväg. Grytan bestod nämligen bara av två ingredienser, det ena var kycklingfilé och det andra var en burk med sås som man bara häller över, och vips så är det klart för att ätas. Snabbmat och halvfabrikat är egentligen inget jag är någon större fantast av, men ibland är det skönt med genvägar. Det är skönt när det går snabbt. (Ja, naturligtvis, där av namnet kanske, hello!)

Anledningen till att jag inte är bästa kompis med halvfabrikat är för att man idag är så upplyst om vad ohälsosamt det är. -Ja okej, jag erkänner. Jag har kollat på Anna Skipper någon gång då och då och fått det inpräntat i skallen-. Naturligtvis är det okej någon gång ibland, bara man inte gör det till någon vana. -Jag är inte helt frälst i alla fall, för det där skulle Skipper aldrig tillåta-.

Det som fick mig att fundera var ändå när jag läste på den tomma glasburkens etikett. Jag läste en stor synlig rad; "Innehåller inga konserveringsmedel" Okej, då vill jag verkligen inte veta vad den innehåller istället. För något skumt innehåller den ju med tanke på att den går att äta ända tills september 2009. Och min gissning är att den lilla burken har bott på hyllan på Maxi ett tag innan jag kom dit och lät den flytta hem till mig. Så vad den lilla burken innehåller som gör det möjligt för burken att överleva i ett helt år, är nog något helt annat än vad man kan hitta i en vanlig Svenssons skafferi. Men, jag vill nog faktiskt inte veta vad det är för dunderkur. Jag äter helt enkelt med god aptit, och är glad för att den är fri från konserveringsmedel.

Det var verkligen bättre förr!

Här sitter jag. Första december, första luckan av 24 är öppnad och jag har aldrig känt mig lyckligare. Om ni inte kände av ironin i det hela kan jag tala om att jag faktiskt ljög. Jag kollade förut på årets julkalender, Skägget i brevlådan var visst rubriken för i år. Det kanske är lite tidigt att totaldissa det hela, men likt när man pratar om män brukar ju oftast det första intrycket vara det riktiga! ;) Om då första intrycket stämmer även i detta fallet med julkalendern så kommer den då rakt inte dyka upp i toppen på min lista över "De bästa julkalendrarna genom tiderna". Aldrig, never ever, inte en chans.

Med risk för att låta som gamla fru tant så vill jag bara säga att det var bättre förr. "På min tid" fick minsann barnen växa upp med en bra julkalender. Frågan är vilken som är den absoluta favoriten. Det finns ju så många bra att det blir omöjligt att bestämma sig för en enda. Mysteriet på Greveholm, Sunes Jul, Pelle Svanslös, Pettson och tomtemaskinen.. ja, listan går att göra mycket längre. Jämför dem med förra årets julkalender -som jag inte ens kommer ihåg vad den heter- så lär ju fjolårets med största säkerhet bli den utklassade.

Jag ska ta mig en titt imorgon också. En chans till kan den få. Det gäller ju trots allt något så heligt som julkalendern. Men jag tycker att vårt kära Public Service borde ta sig en funderare på om dagens julkalendrar verkligen uppfyller deras mål i att tillfredsställa allmänhetens intresse vad gäller julkalendern. Jag säger, varför inte gå tillbaka ett x antal år och sända repriser av de kalendrarna som var då? Blir som att slå två flugor i en smäll om du frågar mig. Barnen får uppleva glädjen av en riktig julkalender. Och vi lite äldre får oss en njutbar nostalgitripp och får återuppleva dessa gamla klassiker en gång till. Det är min idé, för det var trots allt bättre förr!

Där sätter jag punkt. Tack för ikväll.