Vintern rasat ut bland våra fjällar, drivans blommor smälta ned och dö. Himlen ler i vårens ljusa kvällar, solen kysser liv i skog och sjö.

Idag är det sista april. Med andra ord valborg. Det är ju som bekant, en dag som de flesta firar på ett eller annat sätt. Jag satt här förut och funderade, i takt med att olika studentföreningar drog sig bort mot campus, vad är det vi firar egentligen? Är det verkligen så enkelt att man firar för att välkomna våren?

Förmodligen inte. Jag kollade upp det hela genom att göra en enkel sökning. Det visar sig att man ursprungligen firar dagen till minne av ett Helgon från år 710. Ett helgon vid namn Valborg. Man hyllade henne för att hon gjorde jorden fruktsam. Tron och firandet har sedan förändrats genom årens gång. Jag måste ändå säga att det vi firar idag, är ju egentligen samma sak som då. De firade att jorden blev fruktsam, vi välkomnar våren. Sen finns det ju de som även ser dagen som en chans att få supa skallen av sig...

Mitt valborgsfirande börjar ikväll. Med grillning i goda vänners sällskap. Sedan får vi se vart vi tar vägen.

Tidigare år har jag alltid varit och sett på en traditionsenlig valborgskör. Men, i år blev tiden lite knapp... Men, jag har ändå sett till att få höra lite sånger. Jag förvandlades till den nya generationens mediemänniska och tog mig en titt på youtube. Inte riktigt samma stämning, men, en bra nödlösning.

http://www.youtube.com/watch?v=zj10eGkbsds&feature=related


Ha en trevlig afton gott folk.

Nano nr 6

Musik.

Snällheten som bedrar

Ibland undrar jag, har människan utvecklats till en självupptagen varelse som inte vet hur man är snäll? Inte ser man någon som hjälper en gammal man med käpp över gatan. Mannen som dessutom får stå vi övergångsstället länge, länge innan någon till slut bestämmer sig för att stanna så han kan kila över vägen. Nej, folk har alldeles för bråttom för att vilja stanna. Och om en bil inte stannar, då tänker nästa att "äsch, han framför stannade ju inte. Då gör det ju inget om han får vänta en bil till". Nej, folk har helt enkelt ingen lust att vara snälla.

Det hela har gått så långt att folk räknar nästan med att man skall vara elak. Eller i alla fall ha någon baktanke med att man vill vara snäll. Jag var exempelvis på konsum här om veckan. Den lilla tanten efter mig i kön var så gammal och tunn att hon knappt kunde ta sig framåt. Hon kämpade som ett djur för att få upp sina tomater och kattmaten på bandet. Jag kunde inte låta bli att tycka synd om henne och frågade om jag skulle hjälpa henne att packa i alla varor i påsarna. Tanten svarade:
-Nej du lilla fröken. Jag känner till din sort. Jag plockar i mina varor själv!
Hon utstrålade en sån bitterhet i sitt uttalande att jag kunde läsa hennes tankar. Hon trodde att jag bara drev med henne. Att jag inte alls ville hjälpa henne. Utan helst bara ville stå där och skratta åt henne för att hon erkänt sig svag, och att hon gärna ville ha hjälp. Tråkigt. Tråkigt. Tråkigt... För så var det ju inte!

Tycker synd om tanten som inte ville ha hjälp. I hennes tempo och utan hjälp står hon nog där på konsum än idag, och försöker febrilt lasta ner sin kattmat i påsarna. Tycker med närmre eftertanke också lite synd om katten. Med tanten fast på konsum för att köpa kattmat, känner sig nog den lilla kattjäkeln en gnutta hungrig vid det här laget...

Men skyll inte på mig. Det var ju jag som försökte vara snäll.

Nano nr 5

Skoberoende.

Staden där idéer blir verklighet - Ja, förmodligen

Helgen spenderades i en stad på Östgötaslätten. Staden där idéer blir verkligheter, eller ja, det är i alla fall denna stads motto - Linköping.

Det hela började med att jag och min reskamrat Josefine fick uppleva en form av stress som jag skulle kalla för allt annat än hälsosamt. Vi stod och väntade på bussen som skulle ta oss till tåget. Ute i god tid - trodde vi. Hade det varit en vardag hade vi varit i god tid. Men var det vardag kanske, Nej! Vi insåg att om vi skulle vänta på nästa buss, skulle vi också få vänta satans länge på tåget. Vi skulle med andra ord missa tåget. Efter många om och men, och efter att ha väckt vår kära vän efter en kväll downtown, fick vi slutligen skjuts och hann med tåget. Så än en gång, Tack!

Väl i Linköping var det dags för kalas. Alla nya bekantskaper i Linköping var läskigt enade om ett favoritord. Detta ord går visst att ge som svar på de flesta frågor kan jag lova; Förmodligen.
Helgens låt: Carina
Helgens ord: Förmodligen

Efter en trevlig helg hos vår favorit-Marcus var det dags att åka hem. Precis som på ditvägen blev det mellanlandning i Katrineholm. Idag fick vi också lära oss en sak om denna stad som jag personligen skulle kalla ganska unikt. Efter att ha haft en helg med endast snabbmat var inte donken ett allt för lockande alternativ. Vi begav oss därför ut på stadsvandring i Katrineholm i jakt på en baguette eller sallad. Men fanns det någon mataffär på torget eller i närheten av centrum kanske. Nej, inte vad vi kunde hitta i alla fall. Det är alltså vad jag skulle kalla unikt. När vi vandrat igenom hela staden hittade vi lyckligt nog en liten coop-butik. Men ack vad vi fick leta. Väl inne i denna lilla butik fick vi än en gång börja leta. Var tusan hade de små butiksarbetarna gömt alla baguetter och sallader? Mitt i denna frustration känner sig min reskamrat lite farligt hungrig.
- Snart köper jag ta mig fan en hel limpa!

Jag var minst lika hungrig. Vi hittade oss ett par baguetter till slut. Lyckliga vandrade vi sedan tillbaka till tågstationen. Tänk vad man kan hinna med på ett tågbyte - en stadsvandring genom hela Katrineholm.

Åter hungrig. Baguetten har förlorat sin mättande kraft.
Dags för lite kvällsmat.
God afton.

Nano nr 4

Solsting.

Vilken härlig dag!

Idag kom dagen som jag så länge väntat på. Dagen man ser fram emot varje år. Och idag, idag blev den dagen för mig. Solen gassar och värmer trots att kvällen nalkas. Fint sällskap till 100. Det marinerade köttet ligger där och väntar. Väntar på att få hamna där i svettig värme för att tillagas, för att sedan sväljas ner tillsammans med någon riktigt kall och god dryck Jag pratar om grillkväll gott folk!

Om jag var tvungen att göra en lista över saker som jag verkligen gillar. Då skulle årets första grillkväll helt klart hamna ganska högt på den listan. Helt klart. Sitter här och är fortfarande lite löjligt lyrisk över denna intro-kväll. Grillkväll. Underbart. Helt klart.

Så skynda dig och lägg köttet i marinad. Det ryktas om att man får ännu en chans imorgon. Det behövs bara två grundingredienser till en fin grillkväll; Sol i massor och fint sällskap.

Det var allt.
God afton.

Nano nr 3

Greveholm.

Lax, pilgrimer och pest...

...ja, det var tre faktorer som människan fick uppleva under medeltiden. Det minnet fick jag uppfriskat igår när jag och mina klasskamrater fick göra ett besök på värmlandsmuséet. Ja, är det så att man bor i Karlstad så måste man väl ha besökt detta bygge. I alla fall en gång. Så nu mina vänner kan jag meddela, jag har alltså varit där. Tror dock att det var både första och sista gången.

Nu släcks snart sänglampan för ikväll.
God afton.

Nu lilla humla nu skall du sova...

Dags att bege sig till sömnens land.
John Blund, here I am.

God natt people.
God natt Sverige.
God natt världen.

God natt Emelie.

Nano nr 2

Skoskav.

Nanobloggande nr 1

Kvällssol.

Bloggtorkan, ett minne blott?

Det stämmer. Den sista månaden har varit himla tyst från min sida. Inte ett ord. Orsak? Har inte haft något vettigt att skriva. Men nu är eventuellt denna bloggtorka över. Ett minne blott.

Jag var i fredags på en förläsning med Alex Schulman. En av Sveriges hetaste medieprofiler just nu. Han har skrivit en bok, därför är han mer i fokus för tillfället. Alex berättade om vad han såg som framtidens bloggande. Nanoblogg. Alltså ett enda ord. Som en mjukstart efter min tysta perion är detta precis vad jag hade tänkt testa.

Ska erkänna att det inte är något jag hade kommit på för egen del. Känns faktiskt ganska meningslöst. Men, allt är värt en chans. Så innan jag sågar detta fenomen, skall jag testa det. Det kan väl få en vecka, I guess.