Sexigt, dialekter och göteborska

I veckan utsågs göteborskan till Sveriges sexigaste dialekt. Jag måste säga att jag blev lite förvånad, men inte mig emot, min egen dialekt har ju sina rötter endast 7 mil därifrån.

Samtidigt som jag blev förvånad av att göteborskan tog hem segern, kan jag inte komma på vilken dialekt jag själv hade valt som vinnare istället. Liksom, är dialekter sexiga överhuvudtaget?

Det ligger mycket charm inbäddat i vilken dialekt vi än pratar om, på sitt sätt. Det är charmigt att höra på människor var de kommer ifrån. En dialekt blir som en del av ens personlighet. Man pratar på olika vis, och man använder olika ord. Ibland så olika ord att enstaka ord blir lokala för en specifik dialekt, eller rent av en del av en dialekt.

Svensk som jag är, förespråkar jag nog dock att lagom är bäst. Charmen försvinner, om dialekten blir överdriven. En överdrivet göteborskt talande person blir alltså inte överdrivet sexig, det blir bakslag.

Jag gillar dialekter. Jag pratar min dialekt. Man kan höra från vilken del av landet jag kommer. Många ogillar trollhättemålet. Inte jag, jag är ju 7 mil från att prata sexigast i Sverige.