"Det finns bara en sorts framgång.
Det är att leva på sitt eget vis."
- Christopher Morley
Det är att leva på sitt eget vis."
- Christopher Morley
26 januari 2009
25 januari 2009
Lagom är bäst
Ännu en morgon då man vaknar upp och är... trött...
Hela detta begreppet som innefattar sömn är ett enda stort mysterium. Jag tycker att man alltid är trött oavsett när man vaknar eller hur länge man har sovit. Har man sovit för få timmar är man trött för det. Har man man sovit för många timmar, ja då är man trött för det. Ja, det känns mer eller mindre som att man alltid är trött.
Nu ska jag använda mig av ett ord som egentligen bara finns i Sverige. Ett ord som betyder varken för mycket eller för lite, nämligen lagom. Lagom är därför ett bra ord i denna fråga om sömn. Man vill vaken sova för mycket eller för lite. Man vill sova lagom. Problemet i fallet är ju bara en liten detalj, hur fasiken vet man när man har sovit lagom, så det är dags att vakna? Uppenbarligen har ju kroppen problem med att känna av detta lagom, eftersom att man nästan alltid är trött när man vaknar.
Lagom är bäst!
Intressant fråga. Nästan i stil med en möjlig fråga för kommande examensarbete.
Hela detta begreppet som innefattar sömn är ett enda stort mysterium. Jag tycker att man alltid är trött oavsett när man vaknar eller hur länge man har sovit. Har man sovit för få timmar är man trött för det. Har man man sovit för många timmar, ja då är man trött för det. Ja, det känns mer eller mindre som att man alltid är trött.
Nu ska jag använda mig av ett ord som egentligen bara finns i Sverige. Ett ord som betyder varken för mycket eller för lite, nämligen lagom. Lagom är därför ett bra ord i denna fråga om sömn. Man vill vaken sova för mycket eller för lite. Man vill sova lagom. Problemet i fallet är ju bara en liten detalj, hur fasiken vet man när man har sovit lagom, så det är dags att vakna? Uppenbarligen har ju kroppen problem med att känna av detta lagom, eftersom att man nästan alltid är trött när man vaknar.
Lagom är bäst!
Intressant fråga. Nästan i stil med en möjlig fråga för kommande examensarbete.
24 januari 2009
Varning för "gubbkulturen"
För ett antal dagar sedan läste jag en krönika i Svenska dagbladet. Krönikören gick där i attack mot att ett skrämmande stort antal ungdomar frivilligt tar plats i soffan då tv-rutan visar utbud som exempelvis På spåret. Hon visade med andra ord en enorm rädsla för att vi i den yngre generationen skall bli så intresserade av denna så kallade "gubbkultur" att vi kollar på program som tidigare inte var något populärt. Detta synsätt tycker skulle jag kalla en aning bakåtsträvande. Jag kan inte se felet i att ungdomar skulle vilja kolla på programmen i fråga. Det är ju inte bara vi människor som utvecklas. Jag skulle tro att till och med gamla hederliga På spåret har gått en bit framåt i utvecklingen och kanske nu söker flera målgrupper. SVT har kanske helt enkelt lyckats, de har kanske skapat ett program som går hem hos flera? Nej, om jag tolkade krönikören i fråga rätt så har det dragit en epidemi över oss som gör att vi vill ta del av detta. Hon sitter nog bara och väntar på botemedlet som skall göra oss normala igen. Normala i den bemärkelse att vi inte vill ta del av denna fasansfulla kultur. Och, skulle vi sedan trots allt ta del av det, bör vi helt klart hålla dessa medievanor ytterst sekretessbelagda och förvara det skyddat från allmänheten.
Kanske är jag -som både public service-anhängare och svikande ungdom som ibland ser "gubbkulturen" som roande- fel person att opartiskt göra min stämma hörd i denna fråga. Jag tycker det är urbra om svenska folket faktiskt börjar uppskatta public service. Jag tycker det är tråkigt att varje individ kan tänka sig att betala månadsavgift för de kommersiella kanalerna, men som mer än gärna smiter från att betala tv-licensen. Att jag sen tycker att tv-licensen borde läggas in i skatten istället för att vara en separat avgift är i sin tur en annan femma. Det är också i sin tur ganska ironiskt att man hör en enorm siffra påstå att de aldrig tar del av public service och att de därför tycker det är orättvist att de måste betala för det. Men jag undrar då, om ingen kollar på dessa kanaler, hur kan då topp 10-listan över de program som får högst tittarsiffror alla vara program som sänds av SVT om ingen kollar på dessa kanaler?
Kanske är jag -som både public service-anhängare och svikande ungdom som ibland ser "gubbkulturen" som roande- fel person att opartiskt göra min stämma hörd i denna fråga. Jag tycker det är urbra om svenska folket faktiskt börjar uppskatta public service. Jag tycker det är tråkigt att varje individ kan tänka sig att betala månadsavgift för de kommersiella kanalerna, men som mer än gärna smiter från att betala tv-licensen. Att jag sen tycker att tv-licensen borde läggas in i skatten istället för att vara en separat avgift är i sin tur en annan femma. Det är också i sin tur ganska ironiskt att man hör en enorm siffra påstå att de aldrig tar del av public service och att de därför tycker det är orättvist att de måste betala för det. Men jag undrar då, om ingen kollar på dessa kanaler, hur kan då topp 10-listan över de program som får högst tittarsiffror alla vara program som sänds av SVT om ingen kollar på dessa kanaler?
21 januari 2009
Emelie var namnet
Vill börja med att varna känsliga läsare då kommande text kan uppfattas som en smula ego. Men jag har på grund av min nya kurs blivit inspirerad av att fundera över ord och dess betydelse. Så, som en introduktion till mina funderingar skall jag uppdatera mig inom detta unika namn; Emelie. Bör kanske också nämnas att du bör ta mina funderingar med en nya salt.
Jag satt som sagt och funderade på vad mitt namn faktiskt betyder. Blev en aning bitter då jag insåg att Emelie inte har någon helt egen betydelse. Hur det kan komma sig, ja det förstår inte jag! ;) Tydligen är det som så att Emelie är en fransk form av Amalia. Se där, ett franskt namn. Frankrike sågs ju faktiskt som en finkultur då man vandrar tillbaka i historien. Kanske var det vad min älskade mor och far hade i åtanke då de valde att ge mig detta vackra namn? Namnet Amalia skall i sin tur vara en latinsk form av gotiska namn som börjar på Amal. Amal betyder "Verksam". Verksam väljer jag att se som ett ord som klingar positivt. Ja, för att rada upp några synonymer finns ju till exempel driftig, effektiv och nyttig. Stämmer ganska bra, finns faktiskt moments då jag känner mig riktigt effektiv!
En sak som jag tycker är riktigt orättvist är ändå att man tog bort min namnsdag! Skam! Jag vill inte på något vis peka ut något namn som sämre. Men, rätta mig om jag har fel. Jag skulle faktiskt gissa på att det finns fler människor som heter Emelie än vad det finns som heter exempelvis Irmelin eller Tiburtius. Så varför får då de ha namnsdag men inte jag? I know, något i stil med dagens I-landsproblem. Men ska man gnälla så ska man.
Jag kan ju mitt i denna bitterhet i alla fall trösta mig med att Lasse Stefanz verkligen gillar namnet Emelie. De har ju faktiskt döpt en av deras sånger till just Emelie. Mitt i denna plötsliga hysteri genom "Dansbandskampen" har ju dansband plötsligt gått och blivit lite poppis igen. Så för att folk inte ska bli alldeles ifrån sig av avundsjuka, är det kanske tur att jag inte får ha någon namnsdag. Se där, jag hittade lite ödmjukhet mot slutet.
Nej du Emelie, gå nu och lägg dig och sov, och vakna sedan upp som folk igen! ;)
Sov sött
Jag satt som sagt och funderade på vad mitt namn faktiskt betyder. Blev en aning bitter då jag insåg att Emelie inte har någon helt egen betydelse. Hur det kan komma sig, ja det förstår inte jag! ;) Tydligen är det som så att Emelie är en fransk form av Amalia. Se där, ett franskt namn. Frankrike sågs ju faktiskt som en finkultur då man vandrar tillbaka i historien. Kanske var det vad min älskade mor och far hade i åtanke då de valde att ge mig detta vackra namn? Namnet Amalia skall i sin tur vara en latinsk form av gotiska namn som börjar på Amal. Amal betyder "Verksam". Verksam väljer jag att se som ett ord som klingar positivt. Ja, för att rada upp några synonymer finns ju till exempel driftig, effektiv och nyttig. Stämmer ganska bra, finns faktiskt moments då jag känner mig riktigt effektiv!
En sak som jag tycker är riktigt orättvist är ändå att man tog bort min namnsdag! Skam! Jag vill inte på något vis peka ut något namn som sämre. Men, rätta mig om jag har fel. Jag skulle faktiskt gissa på att det finns fler människor som heter Emelie än vad det finns som heter exempelvis Irmelin eller Tiburtius. Så varför får då de ha namnsdag men inte jag? I know, något i stil med dagens I-landsproblem. Men ska man gnälla så ska man.
Jag kan ju mitt i denna bitterhet i alla fall trösta mig med att Lasse Stefanz verkligen gillar namnet Emelie. De har ju faktiskt döpt en av deras sånger till just Emelie. Mitt i denna plötsliga hysteri genom "Dansbandskampen" har ju dansband plötsligt gått och blivit lite poppis igen. Så för att folk inte ska bli alldeles ifrån sig av avundsjuka, är det kanske tur att jag inte får ha någon namnsdag. Se där, jag hittade lite ödmjukhet mot slutet.
Nej du Emelie, gå nu och lägg dig och sov, och vakna sedan upp som folk igen! ;)
Sov sött
19 januari 2009
18 januari 2009
Att göra en höna av en fjäder
Antar att jag är en av många som inte lyckats undgå denna hysteri som plötsligt blivit kring Liza Marklund. Det skall tydligen ha framkommit bevis som tyder på att Marklund ska ha ljugit i sitt litterära verk Gömda. Ni får ursäkta om ni anser mig ta för lätt på saken, men jag anser att fallet blivit lite överdrivet förstorad. "Skandalen" får så mycket plats i media för tillfället att man kan tro att det är ett hot i samma skala som miljöfrågan etc. Nej, jag tycker det hela är urlöjligt.
Jag har läst boken, och jag tycker det är en jättebra bok. Visst, även jag ser att titeln utgörs av "Gömda - En sann historia" Men gud, det är för mig en självklarhet att man lägger till eller tar bort delar efter eget tycke. Det är vad som gör en god skribent. Jag skulle gissa på att det inte finns en enda historia som påstås vara sann, som faktiskt är sann till ett hundra procent då det hamnar på papper i form av ord.
På varje artikel man läser om fallet kan man hitta åsikter från landets övriga författare. Jag blir sanslöst irriterad på att man hittar författare som är -enligt mig- ljusår från att författa i samma klass som Marklund, skall kläcka ur sig kommentarer om att svenska folket äntligen förstår vilken bluff Marklund är. Att hon aldrig kommer skriva något som är värt att minnas för svensk litteratushistoria. Bla bla bla. För mig låter det som avundsjuka. Ren, skör avundsjuka. En del av de som går till angrepp är avundsjuka på Marklund som god skribent, och tar nu chansen att få trycka ner henne i en djup grop och försöka sno åt sig av hennes stjärnglans. Ha! Good luck!
Inte nog med att B-skribenter skall sitta och kasta skit på henne i detta skall vissa dessutom förstora det hela ytterligare genom att hitta på. Marklund skall ha ljugit om huvudkaraktärens utbildning och angett att "Maria" ska ha haft högre utbildning än vad hon egentligen hade. Så nu tolkar vissa detta som att Liza Marklund har förakt mot de "lägre klasserna". Hon ska dessutom ha framställt mannen (med arabiskt ursprung) som värre än vad det i verkligheten var. Så nu är hon visst rasist också. Jag tycker det är så sanslöst skrattretande hur folk hela tiden lyckas göra en höna av en fjäder. Jag frågar mig själv, har folk så tråkiga och händelselösa liv att de måste hitta på saker om andra?
Visst, så här i efterhand skulle Marklund kanske ha valt att kalla boken "Gömda - Baserad på en sann historia". Ja, för att idag slippa alla dessa befängda anklagelser. Från att ha lagt till egna ideér i sin bok har hon visst gått från en av Sveriges främsta skribenter till att vara rasist och en person som föraktar lågutbildade. Jag säger bara en sak.. suck..
Den bok som för tillfället tar plats på mitt sängbord är i vilket fall Nobels testamente av Liza Marklund. Om Gömda var sann eller ej spelar mig ingen roll i detta fallet. Ingen skall komma och kalla henne som dålig författare! Så det så!
13 januari 2009
Stress, stress och åter stress!
Att jag inte haft några ord att dela med mig av på sistone har kanske liknat skrivkramp. Men icke! Jag har helt enkelt inte hunnit sätta mig och rensa tankarna. Livet just nu går ut på stress, stress och åter stress. Så fort man är klar med en sak måste man göra nästa. Dessutom väntar ytterligare måsten som man ändå inte kommer hinna med. Så, ja, jag är stressad!
Jag brukar säga att man presterar bäst under press. Men då snackar vi lagom dos. Skulle jag stressa på det här viset varje vecka, skulle jag nog tillhöra dem som går under beskrivningen: "Jag som gick in i väggen!"
Mitt i denna stress har jag spenderat många, många timmar på universitetet de senaste dagarna. Jag hörde en tjej sitta och prata med sin vän om några släktingar som förlorat jobbet nu. Tragiskt. Då kom jag att tänka på ett inslag jag hörde på nyheterna här om veckan. Det handlade om att politiker uppmanade till arbetskraftsinvandring. Då kändaejag bara, hur tänkte ni nu? Ska vi säga upp personal av vår svenska befolkning högt och lågt, och samtidigt uppmana människor från övriga världen att flytta till Sverige för att få jobb. Nej, helt idiotiskt måste jag säga. Kalla mig korkad om du så önskar, men jag kan i alla fall inte se logiken i det. Jag förstår inte hur vi ska kunna sysselsätta folk från utlandet när vi inte har jobb så det räcker till våra egna.
Denna finanskris. Man lyckas visst snubbla in på ämnet på något sätt, vare sig man vill eller inte. Men, det gäller att hålla humöret uppe och vara positiv. Efter regn kommer solsken.
Jag brukar säga att man presterar bäst under press. Men då snackar vi lagom dos. Skulle jag stressa på det här viset varje vecka, skulle jag nog tillhöra dem som går under beskrivningen: "Jag som gick in i väggen!"
Mitt i denna stress har jag spenderat många, många timmar på universitetet de senaste dagarna. Jag hörde en tjej sitta och prata med sin vän om några släktingar som förlorat jobbet nu. Tragiskt. Då kom jag att tänka på ett inslag jag hörde på nyheterna här om veckan. Det handlade om att politiker uppmanade till arbetskraftsinvandring. Då kändaejag bara, hur tänkte ni nu? Ska vi säga upp personal av vår svenska befolkning högt och lågt, och samtidigt uppmana människor från övriga världen att flytta till Sverige för att få jobb. Nej, helt idiotiskt måste jag säga. Kalla mig korkad om du så önskar, men jag kan i alla fall inte se logiken i det. Jag förstår inte hur vi ska kunna sysselsätta folk från utlandet när vi inte har jobb så det räcker till våra egna.
Denna finanskris. Man lyckas visst snubbla in på ämnet på något sätt, vare sig man vill eller inte. Men, det gäller att hålla humöret uppe och vara positiv. Efter regn kommer solsken.
01 januari 2009
Happy new year
Första dagen på detta nya år. Alla sitter med frågor i huvudet; Blev 2008 vad jag hade tänkt mig? Vad vill jag uppnå under 2009? Jag frågar mig också dessa frågor. Men, varför? Varför ska man ha massa förhoppningar inför det nya året? Visst är det bra med förhoppningar, jobbiga och ansträngande dagar går lite lättare om man har något att se fram emot. Men om förhoppningarna man byggt upp går fel, då blir ju fallet betydligt längre än om man inte hade några förhoppningar.
Frågan i sig är ganska komplicerad att ha ett "rätt" svar till. Jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte har några förhoppningar. För det har du, jag och alla andra. Alla hoppas på något.
Saker blir sällan som man tänkt sig. Men det behöver inte nödvändigtvis innebära att det blev dåligt. Även om det blev dåligt, kanske man lärde sig något. Jag ser nämligen så på allt man upplever. Inget man får utstå är i onödan. Det kommer alltid komma en dag då man drar nytta av en tidigare erfarenhet. Vare sig den tidigare upplevelsen var av bra eller dålig karaktär. Allt är inte svart eller vitt. Kanske låter som att jag ser på saker lite väl positivt. Men, jag tror att allt händer av en anledning. Om det är sant eller inte spelar ingen större roll - man hanterar i vilket fall motgångar på ett bättre sätt.
Inte ens gårdagens nyårsafton blev som vi tänkt oss. Trots noggrann planering gick ett och annat snett och vi fick tänka om. Men kvällen blev trots allt lyckad! En kväll med sina närmsta och en och annan oväntad händelse. Men, en fin kväll.
2008 var för mig ett år med stora förändringar. De flesta har endast varit positiva. Flytten ttill min studentstad har inneburit en mängd nya möten. Jag har funnit många fler av den vara som ligger mig allra varmast om hjärtat, goda vänner.
Jag ångrar inget av 2008. Även om jag handlat fel och att vissa saker inte alls blev som jag tänkt mig, har jag lärt mig och gör rätt nästa gång. Allt som krävs är lite positivitet. Jag önskar mig själv och er alla lycka till, ingen vet vad som oss väntar under 2009. Det återstår att se.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)