Tanter, kakor och födelsedag

Jag har en vän som heter Jonas. Han brukar kalla mig "smygtant". Jag brukar inte ta åt mig det minsta, av den anledningen att Jonas är mer av en "smyggubbe" än vad jag är av en "smygtant". Det är först idag jag kan gå med på att han har rätt.

Det var när jag var på väg till Konsum, som jag insåg min egna tant-varnings-klocka ringa. Där satt jag på cykeln, med en muff på sadeln som ska värma den lilla rumpan (tantigt). Hade lämnat de snyggare vantarna och mössan hemma, med motiveringen "dessa är varmare" (tantigt). Jag kikade ner på mina skor, som visade sig vara de skorna som min vän Josefine kallar för gubbskorna. Jag väljer att kalla dem seglarskor (oavsett vad skorna kallas, de är tantiga).

Väl framme vid Konsum inser jag att jag var varit lite av en miljökämpe och tagit med mig en tygpåse att frakta hem mina inköpa varor i (tantigt). Inne i affären har jag dessutom medlemskortet i högsta hugg, och har samlat vuxen-förlåt, tant-poäng genom att ha inköpslistan redo. Det vore ju hemskt att glömma något.

Som att det inte skulle räcka med de redan insamlade tantpoängen, har jag i detta nu en äppelkaka i ugnen. Tantigt, men tusan så gott. Jag menar, vilken tant lyckas inte med bakverken.

Det enda jag tröstar mig med är att jag ska ha med mig kakan alldeles strax, hem till min trogne kines och vän; Olle. Han firar inte mindre än tjugofyraårig födelsedag. Och, om jag är tant, vad är då han? Han är ju trots allt hela tre år äldre. Ett fyrfaldigt leve för Olle! Hurra, hurra, hurra!

Fortsätt granska kungen!

Efter en kaotisk skvallervecka om ers majestät konungen av Svea rike, hans sexliv och annat smaskigt, är det nästan omöjligt för mig att inte tycka och tänka. Varje tidning har haft flera huvudrubriker, och åsikter har flödat i medievärldens skvallerträsk; Twitter -från både mig själv och andra- veckan lång. Vår käre kung har åkt på både en och två kängor. Med all rätt. Som statschef har man helt klart rätt till ett privatliv. Men detta privatliv kan då inte innehålla vilket beteende som helst. Någon måtta får det då vara.

Först och främst har ju kungen varken bekräftat eller dementerat den nyutgivna bokens innehåll. Jag säger inget om boken i sig. Tror alla är väl insatta i vad den belyser. Rubrikerna har varit ganska svåra att missa. Dock skulle jag gissa på att det är fler än jag själv som tolkar hans -katastrofala- tal som ett enda stort erkännande. Det var ju så länge sedan, så han vänder hellre blad.

Undersökningar har också gjorts, där många av oss medborgare tydligen tycker att media ska lämna kungen ifred. Att han ska få ha sitt privatliv, och att ingen ska bry sig om att ägna sig åt den minsta granskning. Helt fel säger jag! Han har rätt till ett privatliv. Han har dock inte rätten att agera riktigt hur som helst, när kronan åker av och kungen är ledig. Enligt min mening ska kungen granskas på samma sätt som andra framstående figurer, som alla behöver en hög grad av trovärdighet. Kungen ska granskas efter samma principer som statsministern, eller vilken annan framstående person som helst, som på olika nivåer besitter en maktposition. Hade information av denna rang läckt ut om Reinfeldt, hade vi fått se oss om efter en ny stadsminister redan imorgon. Men kungen får vända blad, är det verkligen så det ska gå till? Som kung får man hålla sig i skinnet, så hovrapporteringen blir lite muntrare än i dagsläget.

Ett av de framstående argumenten till att bevara monarkin, är att kungafamiljen ger Sverige bra PR utanför rikets gränser. Efter kungens skandal är dock en sak säker: All PR är då verkligen inte bra PR! Skärpning ers majestät!