Tanter, kakor och födelsedag

Jag har en vän som heter Jonas. Han brukar kalla mig "smygtant". Jag brukar inte ta åt mig det minsta, av den anledningen att Jonas är mer av en "smyggubbe" än vad jag är av en "smygtant". Det är först idag jag kan gå med på att han har rätt.

Det var när jag var på väg till Konsum, som jag insåg min egna tant-varnings-klocka ringa. Där satt jag på cykeln, med en muff på sadeln som ska värma den lilla rumpan (tantigt). Hade lämnat de snyggare vantarna och mössan hemma, med motiveringen "dessa är varmare" (tantigt). Jag kikade ner på mina skor, som visade sig vara de skorna som min vän Josefine kallar för gubbskorna. Jag väljer att kalla dem seglarskor (oavsett vad skorna kallas, de är tantiga).

Väl framme vid Konsum inser jag att jag var varit lite av en miljökämpe och tagit med mig en tygpåse att frakta hem mina inköpa varor i (tantigt). Inne i affären har jag dessutom medlemskortet i högsta hugg, och har samlat vuxen-förlåt, tant-poäng genom att ha inköpslistan redo. Det vore ju hemskt att glömma något.

Som att det inte skulle räcka med de redan insamlade tantpoängen, har jag i detta nu en äppelkaka i ugnen. Tantigt, men tusan så gott. Jag menar, vilken tant lyckas inte med bakverken.

Det enda jag tröstar mig med är att jag ska ha med mig kakan alldeles strax, hem till min trogne kines och vän; Olle. Han firar inte mindre än tjugofyraårig födelsedag. Och, om jag är tant, vad är då han? Han är ju trots allt hela tre år äldre. Ett fyrfaldigt leve för Olle! Hurra, hurra, hurra!