Host, snyt och fräs

Jag vaknade i morse och hade verk i kroppen. Träningsverk trodde jag efter allt skrot som lyftes igår kväll. Fasiken vad fel jag hade.

Efter frukost begav jag mig till min trogne kompanjon för att producera lite härligt material till pågående metodkurs. Allt började gott, sen kom det, som ett brev på posten. Jag fick snyta mig var tredje sekund -förlåt Jonas, jag snyltade antagligen rejält på snytpapper...- och det kändes som jag fått en kniv nerkörd i halsen. Inte skönt.

Det kunde jag stå ut med. Men, det slutade inte där. Efter ett tag blev den så kallade träningsverken värre och värre. Verken bet sig fast i varenda liten muskel i kroppen. Nu till det underliga, jag somnade utan förvarning i soffan.

Blev väckt en stund senare. Febern var ett faktum. Som om man inte var krasslig nog fick jag mig en vacker cykeltur hem i spöregn. Himlens portar fullständigt öppnades. Likt en dränkt katt kröp jag ner under täcket. Där har jag legat sedan dess. Det var dryga sex timmar sedan.

Nu ska lampan släckas. Nu ska sovas.
Jag är inte på topp. Mina vänner, om jag inte överlever natten, det var trevligt att lära känna er.

Godnatt.
Host.