En trevlig man i sina bästa år

När jag jobbade här om kvällen kom det in en lustig man i min reception som ville checka in och få sig en plats. En plats för hans tält, han själv och hans katt.

Hans historia blev udda redan från början. Han hade cyklat omkring i Sverige på sin semester i 13 år nu. Och varje år hade katten följt med. Samma trogna katt under alla år Det var en fin katt. Jag skulle kunna uppskatta den, trots att jag inte är någon kattälskare.

Hur som helst. Han blev kvar i receptionen i en dryg halvtimma den lilla mannen. Han berättade om sina upptäcktsfärder. Det var intressant. För varje detalj han berättade blev jag lika förundrad över att en människa som han faktiskt existerar. Så jordnära. Så fri. Han bar på en sådan frihetskänsla. Han cyklade precis åt det hållet han kände för i just den stunden. Han struntade i vad andra tyckte och tänkte om honom. Det enda som var viktigt för honom var att han mådde bra och att han var nära sin katt. Tror aldrig jag har sett en sådan kemi mellan en människa och ett djur. Det var precis som om att mannen och katten förstod varann precis. Som om att det talade ett eget språk som bara de två kunde förstå. Det var spännande. Jo, faktiskt.

Jag önskar ibland att alla människor fick leva med samma känsla i kroppen som denna man utstrålade. Han känner att han kan göra vad han vill när han vill. Han kändes helt bekymmerslös och lycklig. En sådan positiv livsinställning. Jag är säker på att alla skulle vara glada i hans närhet. Han utstrålade glädje på sitt eget sätt.

Hans positiva atmosfär gjorde min kväll betydligt trevligare. Min annars så ensamma och en smula långtråkiga kväll fick leva och glittra för en stund. Det var trevligt. Riktigt trevligt.

Han sa något som jag tyckte var allra roligast. Något som tyder på att han kör sitt race på sitt sätt och är glad för det. Han sa:
"Ibland blir man ju kallad lodis, uteliggare och liknande när man åker längs vägarna. Men de har ju på ett sätt rätt: Jag sover ju ute. Jag väljer att se det som en tolkningsfråga".

Jag tyckte det var fint sagt. Jag tyckte det var roligt. Jag skrattade.

God afton.

Midsommardagen

Dagen efter midsommarafton. Midsommardagen. Det är precis som dagen efter alla storhelgen, man är ganska trött.

Igår var en himla trevlig dag. Dagen spenderades på kusten, i Lysekil i goda vänners lag. Det var för min del första året på flera år som det kändes som en riktigt traditionell midsommarafton. Hann med allt. Midsommarlunch. Dans kring midsommarstång. Bad. Grillning. Dans. Allt! Allt vad som hör denna svenska afton till! Att skutta omkring stången till toner av små grodorna, prästens lilla kråka eller Andersson och Pettersson och Lundström och jag väckte minnen. Trevliga minnen. En liten nostalgitripp tillbaka till barndomen då man dansade kring stången varje år. Det var himla trevligt. Vi skrattade och hade sanslöst roligt.

Innan kvällen led mot sitt slut hann vi med en svängom på dansbanan. Måste säga att jag tycker att det är underskattat. Nattklubb i alla ära. Men, en härlig bugg eller foxtrott är roligt. Jag tycker verkligen att det är roligt. Men inte tusan går jag ut för att dansa det i vanliga fall. Det är ju tyvärr en ganska hög medelålder på folket på dessa ställen. Med andra ord folk som är lite för gamla för min bekantskapskrets. Men på midsommar dansar vi alla. Alla skrattar ju och har jättekul. Så varför dansar vi det bara på midsommar tro? Ja vad kan man säga, dagens ungdom! ;)

Nu kom jag på en sak som glömdes bort. Vi plockade aldrig sju sorters blommor att ha under kudden och hoppade inte över alla gärsgårdar.
...får komma ihåg det till nästa år.

Tankar om det senaste året...

Här sitter jag och är vaken. Borde egentligen susa sött. Men icke.

Idag har jag haft säsongens första riktiga arbetsdag på min arbetsplats för sommaren. Trollhättans camping. I år igen. Men jag trivs, så jag är inte den som klagar. Fint att vara tillbaka med kollegorna också. Dessutom, jag jobbar ju på människors semester, vilket höjer sommarfaktorn lite extra. Ja, jag trivs.

Jag kom idag att tänka på att det är drygt ett år sedan vi med glada humör skuttade ut från gymnasiet med studentmössan i högsta hugg! En dag av glädje minsann. Men jag skulle nog inte vilja uppleva den igen. Det skulle aldrig leva upp till den riktiga studentdagen.

Nu har det gått ett år. Tror aldrig jag upplevt ett år som svindlat förbi med en sådan fart. Känns som att det var igår jag stod på flaket och sjöng om studentens lyckliga dag. Men det var det ju inte. Jag har hunnit flytta till Karlstad. Flyttat ännu en gång till en annan lägenhet i Karlstad. Träffat otroligt mycket trevligt folk. Läst 67,5 högskolepoäng. Lärt mig mycket om mig själv och andra. Och helt enkelt levt livet.

Jag har haft ett toppenår.

Inte så konstigt att året gått fort. Det är kanske som man brukar säga - tiden går fort när man har roligt!

Nano nr 9

Regn.

If I can dream it...

Ibland minns man saker man upplevt. Saker som man skulle ge allt för att få uppleva igen. Synd att Einstein inte hann få patent på en tidsmaskin innan han kastade in handduken...

Ikväll är just en sådan där kväll. En kväll då jag är på ett humör som får mig att minnas saker jag saknar. Det finns människor jag saknar. Det finns saker jag saknar. Det finns platser jag saknar. Det finns känslor jag saknar. När man tänker på allt blir man glad. Det finns ju trots allt en anledning till att jag saknar det, jag gillade det ju. I samma stund känner jag lite tom. Jag saknar det ju också av en anledning. Anledningen är den att jag inte har de saker som jag saknar i mitt liv just nu.

De finns de som påstår att man drömmer om just det man tänker på innan man somnar. Själv tycker jag att det känns ganska ologiskt. Jag har drömt så knepiga drömmar med innehåll jag aldrig hade kommit på själv. Så hur kan jag då ha drömt dessa drömmar, när jag aldrig skulle kunna tänka tanken? Ja detta blir man ju inte klok på. Men, jag har bestämt mig för att det är värt ett försök. Alla saker jag saknar skall få var sin dag. Jag skall tänka på varje minne på dess specifika dag, i hopp om att jag skall drömma det. På så vis kan jag ju återuppleva alla mina minnen som flyger längre och längre ifrån mig. Jag om det fungerar eller ej återstår ju att se. Jag menar, jag är inte den som bangar innan jag har facit i hand.

Nu tror jag bestämt att jag varit kreativ så det räcker för idag. Dags att sova - och förhoppningsvis drömma!

God afton mina vänner.