Vad ska du rösta på?

Den 7 juni är det val till EU-parlamentet. För min del är det en självklarhet att man tar vara på sin rösträtt och faktiskt röstar. Ser det mer eller mindre som en förutsättning för demokratin.

Idag när jag gjorde min dagliga läsning på Dagens Nyheters hemsida hittade jag ett test. Ett test som talar om hur dina åsikter stämmer överens med de olika partierna.

För min del blev det bara en bekräftelse på att jag kommer att lägga min röst på för min del rätt parti. Men jag har många vänner som är osäkra beroende på att de inte vet vilket parti som står för deras åsikter.

Här kan ni få hjälp att hitta rätt:
http://www.dn.se/fordjupning/europa2009/vad-ska-du-rosta-pa-i-eu-valet-1.869858

Lycka till.

I'm a star!

Man står där i strålkastarljuset. Känner doften av framgång. Adrenalinet flödar och man är på topp. På toppen man aldrig tidigare nått. Gitarren gnisslar mästerligt. Varje sträng och varje band är under min kontroll. I'm a newborn star! A rockstar!

Bara några klassiker till innan man får skriva autografer åt alla håll. Skivkontraktet är nära. Jag kommer snart att vara en legend. Jag kommer stå där mitt bland dem. Jimi Hendrix till vänster och Kurt Cobain till höger. Just wait and see!

Och där vaknade jag. Drömmen gick upp i rök. Min scen förvandlas till en studentlya på 24 kvadrat. Strålkastarljuset bleknar till en lampa från IKEA. Antagligen 60 watt. Mina fans försvann. Kvar står Josse. Martina. Jonas. Mattias. En härlig skara för visso. Men inga fans inte. Eller? I mina händer finns inte heller längre Stratan, min vita Fender Stratocaster. Jag känner något plastigt. Nog är det en gitarr alltid. Dock lekande lik en spelkontroll till guitar hero. And guitar hero it is!

Men, vi hade ju i alla fall tur med vädret.

Och Top gun anthem skulle jag ju också kalla trevlig. Jag menar, en minnesbild av en ung Tom Cruise är alltid välkommen på näthinnan. Och kladdkakan äro icke att förglömma. Blev visst en trevlig kväll trots allt. Ja vad kan man säga. Ibland har man tur.

Over and out.

Plötsligt händer det.

Nano nr 8

Spöregn.

Trött? Oh yes I am

Idag är en trött dag. På trötta dagar finns det bara ett enda botemedel - sömn. Detta drömmande tillstånd kommer jag snart att ta fasta på genom att faktiskt sova.

Imorgon bär det av till Linköping med hela gänget.
Så nu tar jag en helg ledigt! It's gonna be awsome!

God kväll gott folk.

I jakten på karies och baktus

Idag hade jag tänkt skriva om något egentligen så ointressant. Jag pratar om tandborstar. Öhh, why? Undrar kanske ni. Men jag lovar, jag har en poäng.

När man kommer fram till avdelningen för tandborstar. På ICA, Konsum eller var tusan du nu väljer att handla. Då möts man av en hel skog av olika tandborstar. Stora och små. Blå och gröna. Tungskrapa eller speciella strån som skall komma åt på ett specifikt ställe i munnen. Ja, ni fattar vart jag vill komma. Det finns hur många tandborstar som helst. Kanske för många. Men hur skall jag veta vilken som passar till just mig?

Om jag hoppar in i en jeansbutik, en frisör eller optiker. Då finns det någon som snabbt är på plats för att ge mig en jeansmodell som passar just mig. En frisör som ger mig ett schampo för just min hårtyp. Och sist men inte minst en optiker som kan plocka fram en glasögonbåge som gör sig bra i just mitt ansikte. Men, var tusan håller fluortanten hus när jag vill ha en tandborste? Ja, inte där jag handlar i alla fall.

Det är alltid en sådan himla hysteri när man går på lågstadiet. Att det skall komma en fluortant och läxa upp barnen om karies och baktus för att lära varje liten unge hur man skall borsta för att lyckas skrämma bort alla tandtroll. Men, till vilken nytta, när de inte vet vilket vapen de skall använda i jakten på trollen i munnen?

Jag har ingen aning om vilken tandborste som lämpas för just min trut. Jag är ett typexempel som alltid faller för reklamerna och köper den coolaste och nyaste tandborsten som finns just då. Så hörni, colgate, pepsodent och alla ni andra: är det kanske dags för fler fluortanter?

Besvikelsernas besvikelse

Jag gick in genom den stora snurrdörren. Humöret på topp och rullväskan drog jag efter mig i högerhanden. Landvetter var ganska tomt på folk. Skönt, tänkte jag. Då slipper vi stå länge i kön till incheckningen. Det var då det slog mig. Det är inte jag som skall få åka. Det är inte jag som skall på semester. Jag skall bara vinka av min vän. Besvikelsen smög sig sakta inpå mig. Jag måste sett ut som en person som inte bara ätit ett kilo citroner. Utöver citronerna hade personen helt klart dessutom sålt smöret och tappat pengarna. Ni fattar grejen, jag var inte glad.

Det var i den stunden jag insåg att jag hatar flygplatser. I alla fall när jag själv inte skall få åka någonstans. Vanligtvis när man går in på en flygplats brukar det betyda att nästa gång man går utanför portarna är man inte i Sverige mer, utan förhoppningsvis i något varmt och exotiskt land som erbjuder en veckas eller två - semester.

Men så var inte fallet idag. Jag fick inte gå igenom porten och kliva ut i ett annat land. Jag fick nöja mig med att vinka adjö för att sedan gå samma väg tillbaka. Sätta mig i den trogna volvon och återvända hem. Snopet. Helt klart.

En sak är i alla fall säker. Jag hatar flygplatser.

End of story.
God kväll mina vänner.

I wanna know what love is

Nu är det min tur att behandla detta ämne. Detta ämne du kan hitta i varje blogg. Nu även i den här... Jag tänker på kärlek. Detta starka ord. Men, vad betyder det egentligen? Tänk er en människa som aldrig hört ordet tidigare. Hur tusan skulle man förklara det? Gjorde en enkel sökning och fick en fin variant: Kärlek är en känsla som präglas av en stark ömhet och tillgivenhet. Är det verkligen så enkelt? En beskrivning av detta ord känns som en uppradning av ytterligare ord, som bara i sig själva också skulle behöva en vidare förklaring. Har vi där hittat svaret på gåtan? Svaret till gåtan om vad kärlek faktiskt är? Svaret kanske är att det inte går att förklara?

Tänk om livet kunde vara så enkelt att man kunde se det som en bok. En bok med olika kapitel. Till varje kapitel skulle det finnas en handbok med facit. Ett facit som berättar hur man skall göra vad och när man bör göra det. Ack vad livet skulle vara lätt. Men, kanske ganska tråkigt. Men ibland, skulle jag inte tacka nej. Ibland skulle jag villa ha ett sånt där facit. Ett facit som kunde lova att jag gör rätt.

Jag kan inte berätta för dig vad kärlek är eller vad det betyder. Detta ord som genomsyrar varje liv, varje människa, varje låttext... För ordet betyder en sak för mig. Och en sak för dig. Ett luddigt ord som skulle behöva ett facit. Jag skulle kanske behöva ett facit. Mitt i denna labyrint av odefinierade ord. I jakten på svaret till frågan. Vad är kärlek?

Thank you for the music

Idag avslutades min ensemblekurs här på uni. Avslutet blev en konsert. Mycket trevligt. Vi spelade jazz i min ensemble. Jazz och åter jazz. Också mycket trevligt. Kommer att sakna det.

Mitt i all jazz kom jag att tänka på vad extra glad man kände sig. Självklart är jag glad annars också, men det var lite extra glöd. Leendet sträckte sig lite högre och bredare. Plus att solen sken i Karlstad. Vackert. Jag tror faktiskt helt på sant att musik är bra för själen. Jag som redan är glad, blev lite gladare. Då borde det ju vara den bästa medicinen som går att hitta för de som känner sig ledsna och nere. Am I right? Absolut.

Musik gör en inte bara glad och pigg. Musik skapar samhörighet. Jag menar inte bara på så enkel nivå som att jag och gänget jag spelade med har blivit vänner och har kul ihop. För visst har vi det. Men, jag vill gå ett steg längre. Tänk er en vilsen själ, alldeles ensam. Denna person älskar ett visst band. Även fast denna vilsna själv inte känner samhörighet tillsammans med någon, kan denne göra det genom musiken. För det finns många fler där ute i världen som älskar samma musik.

Kort och gott, musik är glädje. Yes, you heard me. Glädje!

Imorgon bär det av till varmare breddgrader. Dock inte så mycket varmare, men, i alla fall 18 mil närmare ekvatorn än vad jag befinner mig i just nu. Det vankas finbesök från min vän Sandra från Tyskland. Så, Trollhättan here I come.

God afton mina vänner.

I want candy

Idag har mitt nya liv börjat. Jo, det är sant. Mitt i detta nya sunda tänk är jag dess värre en smula sugen på godis. Men, jag tänker bara på godis. Jag äter inte en endaste en. Faktiskt!

Vad jag kom att tänka på är att det ganska ofta är en godis i godispåsen om man verkligen inte gillar. I gott och blandat har vi lakritsen. I vingummipåsen har vi den gröna. Sist men inte minst har vi tutti frutti innehållande ett och annat överflödigt grönt päron.

Lakritsen i gott och blandat är egentligen inte mer äcklig än någon annan lakrits. Men, jag gillar inte helt enkelt inte lakrits. Nej föresten, det var en underdrift. Jag hatar lakrits. Vad som gör den extra störande i just gott och blandat är att alla de övriga små läckerbitarna i påsen är ljuvliga. Lakritsen bryter dock helt klart mönstret.

Den gröna i vingummipåsen skall jag inte bli överflödigt pratig om. Den smakar bara inte gott. Den smakar på ren svenska spy. Bort med den! Ett tag fanns det dock specialpåsar med vingummin, med bara svarta och röda. Finns de fortfarande, någon som vet? Det var en riktig hit. Jag älskar de röda och svarta. Klara favoriter från min sida!

Sen har vi tutti frutti. De små gröna päronen går ju att äta. Inte helt totalt vidriga. Men, ändå inte speciellt goda. Man klarar sig helt klart utan dem.

Godis, godis, godis. Detta ljuvliga ting. Jag gillar det ganska mycket, tyvärr. Men, det kanske är så här jag skall lyckas hålla mig kvar i mitt "nya liv", genom att tänka på de mindre uppskattade godisarna. Jag tänker i vilket fall inte bli någon extrem nörd-sund-människa. Men, jag tänker innföra regeln med lördagsgodis. Trevlig regel måste jag säga. Lördagar var ju helt klart den bästa dagen när man var liten. Det måste garanterat ha berott på lördagsgodiset. Det är i alla fall vad jag försöker intala mig just nu...

God afton kära vänner.

Var glad, var glad, var glad!

Ibland är livet svårt, jag vet, men man måste vara positiv. Se på det som är gott i livet och komma ihåg vad som är viktigt. Man får inte glömma det där lilla, det där som alltid finns där. Man glömmer lätt det lilla, det viktiga bara för att det är så självklart. Men om man skulle bli av med det självklara, det är då man fattar vad viktigt det är. Som man brukar säga, man vet inte vad man har för än man har förlorat det.

Jag är oftast en glad människa. Jag har oftast roligt, och om jag inte har det så ser jag till att ha det. Då får man skratta. Skratt är en fin sak. Skratt får människor att må bra. Folk borde skratta mer än vad de gör. Det är alldeles för underskattat.

Jag kanske inte alltid är världsmästare på att vara en god hjälp i situationer då andra människor är ledsna. För jag löser alltid allt tråkigt med ett gott skratt. Synd att det inte funkar för alla.

Men, ni vet att jag finns här. Det är det viktiga. Att man vet om det. Men, jag gillar att skratta, man är glad då. Det är därför jag är en sund och positiv människa. För att jag skrattar och blir glad. Så försök. Skratta, skratta, skratta!

Till alla er som känner att livet är riktigt kasst. Kanske låter klyschigt, men, uppskatta det goda istället för att lägga energi på det som är tråkigt och ledsamt. Det är värt det. Alla gånger. Skratta mina vänner, skratta!

Allt är så mycket roligare om man är glad.

Låt mig vara lite klyschig ännu en gång och avsluta med ett ytterligare ett ordspråk:
Ett gott skratt förlänger livet.
Jag tror på det.
Tro på det du också.

Nano nr 7

Trött.