Här har bloggtorkan frodats likt en öken. Jag kan inte lova att den är helt förbi, men här kommer en snabb regnskur. Om vi är på väg in i en regnperiod av bloggande, det återstår att se.
Mitt liv är vad man skulle kunna kalla drastiskt förändrat sedan jag senast skrev. Jag bor inte i Karlstad just nu, utan i Trollhättan. Jag sitter inte med näsan i examensuppsatsen, utan lever livet som copywriter på en reklambyrå. Det är ett trevligt liv, jag trivs riktigt gott.
En annan sak som är nytt är att jag motvilligt fått lämna mitt vanliga träningsställe, KAUIF. Där jag nu har börjat träna finns det bastu. Varför jag nu skulle gilla det, det är ett frågetecken även för mig. Jag gillar ju inte ens att basta. Bastu som ett lyxigt inslag i vardagen, så har jag aldrig sett det. För mig var bastu jämställt med både pest och kolera. Jag brukade tidigare förknippa fenomenet bastu med otrevligt svettande och svårigheter att andas. Varför jag nu var dum nog att kliva in i bastun, det tåls att funderas över. Både en och två gånger. (Okej då, en anledning kan ha varit att jag ville att mitt nyduschade hår skulle torka snabbare...) Men, vad har nu inträffat? Jo, fröken bastuhatare sitter i bastun varje gång hon är nytränad och duschad. Jag tycker för visso fortfarande att det är praktiskt för att håret torkar snabbare, men jag tycker ta mig tusan att det har blivit lite småtrevligt. Jag vill inte sitta länge, men en stund. Av detta har jag dragit mig en liten slutsats. Bastu är för mig som kaffe. Jag gillade det inte i början, men tillslut lär man sig att uppskatta det.
Man lär sig alltså att tycka om saker, bara man ger det tid. Man kan nog lära sig att gilla nästan allt. Allt utom sushi.
Lev väl gott folk. Basta gärna, men akta er för sushi.
Ps. Någon gång kan jag tänkas berätta om min sushifobi. Men det blir en annan historia.
Mitt liv är vad man skulle kunna kalla drastiskt förändrat sedan jag senast skrev. Jag bor inte i Karlstad just nu, utan i Trollhättan. Jag sitter inte med näsan i examensuppsatsen, utan lever livet som copywriter på en reklambyrå. Det är ett trevligt liv, jag trivs riktigt gott.
En annan sak som är nytt är att jag motvilligt fått lämna mitt vanliga träningsställe, KAUIF. Där jag nu har börjat träna finns det bastu. Varför jag nu skulle gilla det, det är ett frågetecken även för mig. Jag gillar ju inte ens att basta. Bastu som ett lyxigt inslag i vardagen, så har jag aldrig sett det. För mig var bastu jämställt med både pest och kolera. Jag brukade tidigare förknippa fenomenet bastu med otrevligt svettande och svårigheter att andas. Varför jag nu var dum nog att kliva in i bastun, det tåls att funderas över. Både en och två gånger. (Okej då, en anledning kan ha varit att jag ville att mitt nyduschade hår skulle torka snabbare...) Men, vad har nu inträffat? Jo, fröken bastuhatare sitter i bastun varje gång hon är nytränad och duschad. Jag tycker för visso fortfarande att det är praktiskt för att håret torkar snabbare, men jag tycker ta mig tusan att det har blivit lite småtrevligt. Jag vill inte sitta länge, men en stund. Av detta har jag dragit mig en liten slutsats. Bastu är för mig som kaffe. Jag gillade det inte i början, men tillslut lär man sig att uppskatta det.
Man lär sig alltså att tycka om saker, bara man ger det tid. Man kan nog lära sig att gilla nästan allt. Allt utom sushi.
Lev väl gott folk. Basta gärna, men akta er för sushi.
Ps. Någon gång kan jag tänkas berätta om min sushifobi. Men det blir en annan historia.
1 kommentar:
Att basta är hur bra som helst för hyn! Jag önskar att jag fick basta lite oftare...
Skicka en kommentar