Idag lyssnade jag på radion när jag åkte från jobbet, och de diskuterade ett ganska intressant ämne. Eller ja, intressant och intressant, men lite småkul. De diskuterade mat som man avskydde som barn, men som man idag faktiskt kan uppskatta riktigt ordentligt.
När jag var liten var det framförallt tre saker jag vägrade äta. All sorts gröt, smörgåstårta och potatissallad.
Gröt var det vidrigaste jag visste, och inte ens den saftigaste mutan kunde få mig att äta en endaste sked. Nu för tiden slinker det ner en och annan gröttallrik vid frukosten.
Varför jag inte gillade smörgåstårta och potatissallad, det är en bra fråga. Jag skyller på åldern. Kanske är det så att vissa maträtter faller en inte i smaken förns man börjar bli lite äldre? Idag är både smörgåstårta och potatissallad stora favoriter.
Det finns en sak, som får mig att se på mig själv som landets kanske mest knepiga unge. Som liten fanns det en sak jag åt med stor livsglädje: sill. Liksom, vilken unge gillar sill? Ingen. Eventuellt är jag ensam om detta fenomen. Idag är inte sill någon storfavorit. Kanske föråt jag mig som barn? Nu för tiden äter jag endast sill två gånger om året, och då i små mängder. På julbordet och på midsommar. Men, inte för att det är gott utan för att det hör till.
Idag -och för att koppla till tidigare inlägg- kan jag enbart komma på en enda rätt jag fullkomligt avskyr: sushi.
En gammal lärare från högstadiet, hon kan ha hetat Doris, brukade mynta ett uttryck i stil med, Om det inträffar ska jag äta upp min hatt. Så härmed mina vänner, utlovar jag -Emelie Pettersson-, att om jag någonsin börjar uppskatta sushi, då ska jag äta upp min hatt.
Ps. Jag har ingen hatt. Undrar om Doris hade det?
Ps igen. Detta var sista gången jag bloggade om sushi (tror jag).
När jag var liten var det framförallt tre saker jag vägrade äta. All sorts gröt, smörgåstårta och potatissallad.
Gröt var det vidrigaste jag visste, och inte ens den saftigaste mutan kunde få mig att äta en endaste sked. Nu för tiden slinker det ner en och annan gröttallrik vid frukosten.
Varför jag inte gillade smörgåstårta och potatissallad, det är en bra fråga. Jag skyller på åldern. Kanske är det så att vissa maträtter faller en inte i smaken förns man börjar bli lite äldre? Idag är både smörgåstårta och potatissallad stora favoriter.
Det finns en sak, som får mig att se på mig själv som landets kanske mest knepiga unge. Som liten fanns det en sak jag åt med stor livsglädje: sill. Liksom, vilken unge gillar sill? Ingen. Eventuellt är jag ensam om detta fenomen. Idag är inte sill någon storfavorit. Kanske föråt jag mig som barn? Nu för tiden äter jag endast sill två gånger om året, och då i små mängder. På julbordet och på midsommar. Men, inte för att det är gott utan för att det hör till.
Idag -och för att koppla till tidigare inlägg- kan jag enbart komma på en enda rätt jag fullkomligt avskyr: sushi.
En gammal lärare från högstadiet, hon kan ha hetat Doris, brukade mynta ett uttryck i stil med, Om det inträffar ska jag äta upp min hatt. Så härmed mina vänner, utlovar jag -Emelie Pettersson-, att om jag någonsin börjar uppskatta sushi, då ska jag äta upp min hatt.
Ps. Jag har ingen hatt. Undrar om Doris hade det?
Ps igen. Detta var sista gången jag bloggade om sushi (tror jag).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar